Det är en karg, hård väg för den namnlöse mannen och hans pojke. Efter en outtalad global katastrof är världen i det närmaste tömd på liv; inget tycks växa längre, och de överlevande människorna har plundrat ut allt som fanns kvar och vänt sig mot varandra.
Världen är karg, kärlekslös och manlig, mycket manlig. Bara några få kvinnor skymtar förbi som bifigurer. Så tröstlös som världen blivit, undrar jag om inte jag också skulle ha valt att lämna den i förtid. Mannen och pojken ser inget annat val än att gå vidare på vägen; för att nå havet, undkomma vintern, leta efter konserver som ingen annan hittat än, och hålla sig undan för andra som kan vara ute efter deras liv. Alla andra på vägen är misstänkta fiender, och ofta är misstankarna sanna.
Språket är också kargt och knapphändigt. Can't och won't har tappat sina apostrofer. Fyra fem korta observationer eller handlingar binds samman med and, and, och and till en lång mening.
Jag måste säga att jag inte tycker så mycket om den här boken, fastän den tog sig in i mina tankar så fort jag började läsa den. För att vara en dystopi är den inte särskilt spännande. Även om jag tänker mig att McCarthy just är ute efter att beskriva livet i (den nya) världen som en trög kamp utan slut, berättas det på ett sätt som inte passar mitt kynne. Språket, handlingen och karaktärerna blir inte intressanta för mig. Men jag tror att om man lyckas hitta rätt ton, kommer filmatiseringen att bli riktigt bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar