A Prayer for the Crown-Shy av Becky Chambers

I boken A Psalm for the Wild-Built mötte den ambulerande munken Dex roboten Mosscap under en avläggare i den djupare skogen. Det speciella var att vildmarken är robotarnas hem, medan människorna håller sig borta från stora delar av naturen för att den skall få växa fritt. Men där finns alltså också en kommunitet av robotar som reparerar och bygger om varandra, ända sedan de valde att lämna mänskligheten för sig själv. Mosscap är den första robot som någon människa har mött på länge, och nyfikenheten på båda sidor är stor.

Efter att ha lärt känna varandra i första boken är nu Dex och Mosscap på väg tillbaka till mer bebodda områden. I linje med den lättsamma tonen i Becky Chambers berättande behöver vi inte förvänta oss större fientlighet. I det första samhället som de båda resande stöter på blir det snarare så att såväl byborna som Mosscap ivrigt försöker ta reda på hur de kan hjälpa varandra i en ganska humoristisk scen.

Samtidigt försöker Dex komma till rätta med att hen själv har rätt att slappna av utan att ha betalat för det i form av tjänster och omsorg. Den här känslan önskar jag att Chambers hade gett större utrymme. Egentligen verkar den ha varit startpunkten för hela historien, och den återkommer på de sista sidorna, men den hanteras så lättvindigt att det blir en besvikelse för någon som vill ha mer än bara feelgood. Å andra sidan behöver världen rejält mycket feelgood och en försäkran om att det är OK att bara existera och ta emot omsorg, och inte behöva känna att man står i skuld för det. I böckerna ser vi ju också gång på gång vilken glädje det är för såväl människa som robot att kunna hjälpa någon annan.

Fler böcker av Becky Chambers:
The Long Way to a Small, Angry Planet
A Closed and Common Orbit

Record of a Spaceborn Few
To be taught, if fortunate

The Galaxy, and the Ground Within

A Psalm for the Wild-Built