Pandora's Star av Peter F. Hamilton

Året är 2380, och tack vare ett väl utvecklat system med maskhål i rymden har mänskligheten spridit ut sig över flera planeter med tyngdkraft och miljö kompatibel med människokroppar. En annan teknologi man har utvecklat är avancerad rejuvenering så att en person efter sjuttio-åttio år kan "börja om" som en frisk, stark tjugoåring. För övrigt finns också en teknik för att spara ned och återföra en människas minnen, så någon som dör kan återupplivas medelst inympande av minnena i en framodlad klon.

Men det är inte teknologi och infodumpar som är fokus i Peter F. Hamiltons bok Pandora's Star. Handlingen flyttas mellan olika planeter med olika karaktär och invånare, och mellan människor (inte bara människor) med ytterst diverse mål och motivation i sina liv. Med sinne för miljöskildringar, människors personligheter och framför allt spännande scener tar sig Hamilton på de många sidorna (1143 i min upplaga) tid att presentera det varierade universum som människan nu lever i, och hur de ovan listade teknikerna har förändrat vardagen, sammanhållningen och politiken. I tre kolonisationsvågor har olika grupper byggt samhällen efter olika ideal, och skillnaderna består trots eller kanske på grund av att det är så lätt att resa från en planet till en annan via maskhålen.

Under sin expansion ut i galaxen har mänskligheten funnit andra livsformer av mycket skilda slag. De är inte avvisande eller aggressiva, men ändå så annorlunda att umgänget med dem sker i utkanten av mänsklighetens huvudsakliga liv. Den till synes lågteknologiska livsformen Silfen med sin lekfullhet och förmåga att försvinna till skogs på egna vägar visar sig motsvara såväl alver som grey aliens i människans berättelser genom århundradena. En av huvudhistorierna i boken följer dem som försöker följa Silfen för att lära sig mer av vad de talar om. Även under de värsta strapatserna är de episoderna ett välkommet avbrott i den oroväckande huvudhandlingen, där en extremt expansionsinriktad livsform får korn på mänskligheten och dess befolkade planeter. För som det visar sig finns det civilisationer som inte har en tanke på att samexistera med andra, utan söker att utplåna allt i sin väg.

Elvahundrafyrtiotre sidor känns mycket, men det är som sagt det digra omfånget på boken som ger Hamilton chansen att måla upp en bred bild av en levande galax, såväl på planetnivå som i enskilda individers liv. Intergalaktiska konspirationer och politiska diskussioner varvas in utan att bli tekniska och tråkiga, och efter hand framgår trådarna i väven utan att helt skingra några av de större mysterierna. Att nästa bok i serien är minst lika tjock som Pandora's Star är inget som avskräcker, tvärtom ser jag fram emot att läsa vidare.