I den stora häxtävlingen är det häxorna i Todcaster på den engelska landsbygden som skall tävla. Vad skall de tävla om? Jo, om att få gifta sig med Arriman den Förskräcklige, bygdens mäktigaste och stiligaste trollkarl. Då gäller det att imponera på honom med sina trollkrafter, och utföra den mörkaste, hemskaste trollkonsten av alla! Men mer skrämmande än deras trollkonster är deras utseenden - vårtor, skäggstrån och dålig hygien är ju standard för häxor. Den enda som inte faller in i standardformatet är Belladonna, söt och ljuv och ständigt omgiven av snälla smådjur. Men hon är ju en god häxa! Hon kommer aldrig att få gifta sig med Arriman - hur gärna hon än skulle önska det...
Enskedespelets drivande kraft Johanna Huss har med sedvanlig kreativitet och rådighet tagit sig an Eva Ibbotsons underfundiga bok Den stora häxtävlingen, och iscensatt den mycket finurligt och underhållande. Rollerna är tillsatta med goda skådespelare och ivriga, välregisserade barn, klädda och utklädda i fantastiska kostymer av skilda slag. Trollkonsterna åstadkoms finurligt och väl med knep som inte blir mindre imponerande för att vi ser dem riggas framför våra ögon. Ur ett svart, piskande hav lockas en gullig men litet läskig baby-Kraken. Riktigt kuslig blir den annars glada stämningen när den skrämmande Madame Olympia dirigerar sin Dödens Symfoni - och likaså när Belladonna försöker sig på den svåraste och farligaste trollkonsten av dem alla. Vilken tur att hon har sin famulus Rover och vännen Terence vid sin sida!
Det är ett nöje att se de många barnen myllra omkring som flugor, och råttor, och alla andra roller de och de vuxna skådespelarna har. I de första scenerna är det visserligen svårt att höra replikerna som ropas av flera personer samtidigt över hög bakgrundsmusik, och dubbleringen av roller varken tillför eller drar ifrån kvalitet men förbryllar ibland. I gengäld får vi roliga kommentarer och uppdateringar från tavlorna och rustningen på Arrimans slott. Alla sköter sina insatser ypperligt, och dräkterna är genomgående fina och fantasifulla. De dryga två och en halv timmarna flyger förbi, för det är spännande hela tiden, och visst känns det bra mot slutet när planerna går i lås och allt ordnar sig för dem vi tycket bäst om.
 |
| Foto: Anders Mattsson |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar