Trots det gråa vädret stod tusentals människor framför scenen för att höra det musikaliska geniet Lenny Kravitz. Han inledde med Fly Away och Dig In, gamla låtar men stadigt lika bra. Från början var sången litet för svag för att vara perfekt, men det lät ändå bra och efter hand lyftes sången fram bättre i ljudmixen. Nästa låt, American Woman, är också en klassiker som lät riktigt bra live, men mynnade ut i en litet för lång gitarrsolosektion som sedan gled över i några takter av Bob Marleys Get Up Stand Up.
Fields of Joy lät klar och bra från den stillsamma början över hela den växande ljudstyrkan. Freedom Train lämnade plats för en av de många bra låtarna på senaste skivan, Who Really Are The Monsters? I mellansnacket innan Stillness of Heart talade Lenny Kravitz i generella ordalag om att söka sig inåt och samarbeta i den här viktiga tiden. Sedan följde ett långt och drömskt intro som fint plockade upp ackord från låten som skulle komma, It Ain't Over 'Til It's Over. Efter Can't Get You Off My Mind följde den andra låten från nya skivan, den intrikata Low med snygg och minnesvärd melodi.
I Belong To You, Bankrobber Man och Where Are We Runnin'? är alla bra låtar men stod inte ut speciellt i konserten. Så gled trummorna sömlöst över i en enkel men igenkännbar takt, gitarren vrålade till i sitt perfekta riff, och Are You Gonna Go My Way som sista ordinarie låt satt perfekt. Och så ett extranummer: fina, fina Let Love Rule, där Lenny Kravitz under en tiominuters improvisation tog sig upp till VIP-läktaren och tillbaka igen. Kanske var det mest kul för honom själv, men det är honom väl unt att ha så roligt på scenen som han såg ut att ha! Vi i den stora publiken kan bara tacka för ännu en fantastisk konsert med Lenny Kravitz på Gröna Lund.
Fields of Joy lät klar och bra från den stillsamma början över hela den växande ljudstyrkan. Freedom Train lämnade plats för en av de många bra låtarna på senaste skivan, Who Really Are The Monsters? I mellansnacket innan Stillness of Heart talade Lenny Kravitz i generella ordalag om att söka sig inåt och samarbeta i den här viktiga tiden. Sedan följde ett långt och drömskt intro som fint plockade upp ackord från låten som skulle komma, It Ain't Over 'Til It's Over. Efter Can't Get You Off My Mind följde den andra låten från nya skivan, den intrikata Low med snygg och minnesvärd melodi.
I Belong To You, Bankrobber Man och Where Are We Runnin'? är alla bra låtar men stod inte ut speciellt i konserten. Så gled trummorna sömlöst över i en enkel men igenkännbar takt, gitarren vrålade till i sitt perfekta riff, och Are You Gonna Go My Way som sista ordinarie låt satt perfekt. Och så ett extranummer: fina, fina Let Love Rule, där Lenny Kravitz under en tiominuters improvisation tog sig upp till VIP-läktaren och tillbaka igen. Kanske var det mest kul för honom själv, men det är honom väl unt att ha så roligt på scenen som han såg ut att ha! Vi i den stora publiken kan bara tacka för ännu en fantastisk konsert med Lenny Kravitz på Gröna Lund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar