Vad var det som hände med Prairie under de sju åren som hon var borta? Hon vill inte berätta för sina (adoptiv)föräldrar, men hon berättar det för en udda grupp av människor som hon samlar kring sig. Varför kommer de tillbaka och lyssnar till henne varje natt? Något med hennes historia gör den både trovärdig och osannolik. Har hon hittat på alltsammans? De övernaturliga inslagen och det hon nu begär av sin lilla skara gör en tveksam till allt - om det inte vore för att hon var blind när hon försvann, men nu kan hon se.
Vi får en smakbit av de kosmiska konspirationerna redan i första avsnittet, när Prairie berättar om sin barndom i Ryssland. Under en drunkningsolycka lämnar flickan sitt liv men tas emot av en vänlig kvinna i ett rum fullt av stjärnor. Därifrån återvänder hon till ett liv som utvecklar sig annorlunda än vad barnet hade kunnat tro. Ryska Nina adopterades och fick namnet Prairie, men nu vill hon kalla sig "The OA" som står för the original angel, men också minner om ordet "away" när man säger det högt.
Det liv som den halvvuxna Prairie sedan hamnade i blev ytterligare något annat, en grym tillvaro som kanske skrämmer bort några tittare, och kanske är svårsmält även den men som ju tyvärr händer i olika varianter alltför ofta i vår värld. Prairies upplevelse som barn för henne samman med Hap, en man som ser något speciellt hos människor som varit nära döden. Hans intresse är stort men respekten för människan så liten att han håller Prairie och fyra andra fångna i en klaustrofobisk men fascinerande konstruktion i sin källare för att utföra makabra experiment på dem.
Instängd utan att kunna fly, i händerna på en maktfullkomlig person, är en fruktansvärd situation att vara i. Det är här serien The OA går en annan väg än den vi har sett de senaste åren; inte våld, inte list, inte uthållighet eller rättvisa kommer att rädda de fångna. Istället måste de gå inåt och utforska sina utomkroppsliga upplevelser. Det de lär sig därifrån kommer att göra dem fria. Det är en otrolig och litet flummig idé som flera plan av människor måste övertygas om; de fem fångna i källaren, de fem samlade kring Prairie, och vi som ser på serien. Alla måste tro för att det skall fungera. Det är det förtroendet som The OA begär av oss.
De fem som Prairie samlar kring sig när hon behöver berätta sin historia är en mycket blandad krets. Alla av dem får inte lika mycket uppmärksamhet under seriens gång - inte än i alla fall. Där är Jesse som tar droger för att döva sin ensamhet, "French" under tryck att prestera väl och skapa sig ett bättre liv, Buck som måste skaffa testosteron illegalt för att transitionera till den han är, och Steve, den våldsamme arge killen som levererar deras droger. Och så Betty, lärare i skolan där de alla går, ensam och osäker liksom de andra.
Första säsongen slutade med möjligheten att tänka sig att (nästan) allt var Prairies fantasier, ett sätt att hantera något som var för hemskt för att tänka på. Men det har kommit en andra säsong, och seriens skapare har mappat ut fem säsonger sammanlagt, något vi kan hoppas på att det blir av. För det som kunde verka som stickspår och slarvig planering i första säsongen var förebud om händelser i andra säsongen, som har en helt annan karaktär än den första. Vi ser de fem i Prairies nyaste cirkel, lämnade av henne och med ett nytt uppdrag som de måste förstå och sedan våga sig in på.
Samtidigt fortsätter historien på en annan plats, en som är lik vår värld men tack vare olika detaljer har en helt annan stämning och andra förutsättningar. Människor över hela världen lockas att spela ett spel på mobilen där de pusslar och gissar sig fram till en lösning ingen ännu har nått. De som kommit längst har hittat till ett hus där mystiska saker verkar hända. Men genomgående stöter vi i den här dimensionen på saker som känns underliga för oss men som man kan förstå är litet mer naturliga där - fast bara litet, inte helt och hållet. Drömscener förebådar verkliga händelser, och verkligheten öppnar upp sig till något större. Händelser, platser och människor vi såg i första säsongen dyker i den här dimensionen upp i andra sammanhang. Några frågor ges förklaringar men nya gåtor vävs in i handlingen, och i de allra sista minuterna tas ett stort kliv in i en cliffhanger som gör väntan på en tredje säsong till ett plågsamt nöje.
Vi får en smakbit av de kosmiska konspirationerna redan i första avsnittet, när Prairie berättar om sin barndom i Ryssland. Under en drunkningsolycka lämnar flickan sitt liv men tas emot av en vänlig kvinna i ett rum fullt av stjärnor. Därifrån återvänder hon till ett liv som utvecklar sig annorlunda än vad barnet hade kunnat tro. Ryska Nina adopterades och fick namnet Prairie, men nu vill hon kalla sig "The OA" som står för the original angel, men också minner om ordet "away" när man säger det högt.
Det liv som den halvvuxna Prairie sedan hamnade i blev ytterligare något annat, en grym tillvaro som kanske skrämmer bort några tittare, och kanske är svårsmält även den men som ju tyvärr händer i olika varianter alltför ofta i vår värld. Prairies upplevelse som barn för henne samman med Hap, en man som ser något speciellt hos människor som varit nära döden. Hans intresse är stort men respekten för människan så liten att han håller Prairie och fyra andra fångna i en klaustrofobisk men fascinerande konstruktion i sin källare för att utföra makabra experiment på dem.
Instängd utan att kunna fly, i händerna på en maktfullkomlig person, är en fruktansvärd situation att vara i. Det är här serien The OA går en annan väg än den vi har sett de senaste åren; inte våld, inte list, inte uthållighet eller rättvisa kommer att rädda de fångna. Istället måste de gå inåt och utforska sina utomkroppsliga upplevelser. Det de lär sig därifrån kommer att göra dem fria. Det är en otrolig och litet flummig idé som flera plan av människor måste övertygas om; de fem fångna i källaren, de fem samlade kring Prairie, och vi som ser på serien. Alla måste tro för att det skall fungera. Det är det förtroendet som The OA begär av oss.
De fem som Prairie samlar kring sig när hon behöver berätta sin historia är en mycket blandad krets. Alla av dem får inte lika mycket uppmärksamhet under seriens gång - inte än i alla fall. Där är Jesse som tar droger för att döva sin ensamhet, "French" under tryck att prestera väl och skapa sig ett bättre liv, Buck som måste skaffa testosteron illegalt för att transitionera till den han är, och Steve, den våldsamme arge killen som levererar deras droger. Och så Betty, lärare i skolan där de alla går, ensam och osäker liksom de andra.
Första säsongen slutade med möjligheten att tänka sig att (nästan) allt var Prairies fantasier, ett sätt att hantera något som var för hemskt för att tänka på. Men det har kommit en andra säsong, och seriens skapare har mappat ut fem säsonger sammanlagt, något vi kan hoppas på att det blir av. För det som kunde verka som stickspår och slarvig planering i första säsongen var förebud om händelser i andra säsongen, som har en helt annan karaktär än den första. Vi ser de fem i Prairies nyaste cirkel, lämnade av henne och med ett nytt uppdrag som de måste förstå och sedan våga sig in på.
Samtidigt fortsätter historien på en annan plats, en som är lik vår värld men tack vare olika detaljer har en helt annan stämning och andra förutsättningar. Människor över hela världen lockas att spela ett spel på mobilen där de pusslar och gissar sig fram till en lösning ingen ännu har nått. De som kommit längst har hittat till ett hus där mystiska saker verkar hända. Men genomgående stöter vi i den här dimensionen på saker som känns underliga för oss men som man kan förstå är litet mer naturliga där - fast bara litet, inte helt och hållet. Drömscener förebådar verkliga händelser, och verkligheten öppnar upp sig till något större. Händelser, platser och människor vi såg i första säsongen dyker i den här dimensionen upp i andra sammanhang. Några frågor ges förklaringar men nya gåtor vävs in i handlingen, och i de allra sista minuterna tas ett stort kliv in i en cliffhanger som gör väntan på en tredje säsong till ett plågsamt nöje.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar