Säsongsöppning i Konserthuset 2013

Det spännande stycket med titeln En natt på Blåkulla betydde att publikens väntan var slut och att Konserthuset äntligen öppnat för säsongen på riktigt. Men Modest Mussorgskijs musik är rik och nyanserad; de rivande stormvindarna som illustrerar häxornas vilda danser återkommer men varieras skickligt, så att lyssnaren inte tröttas ut av de stora känslorna. Och så dör stormarna ut till en svag, kylig vind som bara antyder vilken fest som nyss härjade på det kalla berget.

Foto: Jan-Olav Wedin

Igor Stravinskij är en annan kompositör som kan måla upp starka naturkrafter, som i sitt kända verk Våroffer. Här var det hans Violinkonsert som framfördes av den unge litauiske solisten Julian Rachlin. Han hade en aningen sträv och intressant ton, som likväl lät fin i ronderna med orkestern, även mot träblåset i den drivande första satsen. I sista satsen gick en sträng på hans fiol av! Ena halvan dalade faktiskt ned i mitt knä efter sin luftfärd. Publiken och orkestern småskrattade i samförstånd över den överraskande händelsen. Efter en snabb omsträngning var Rachlin tillbaka med ännu större intensitet och slutförde konserten mycket väl.

Jag är en stor älskare av Jean Sibelius symfonier, och på min skivspelare snurrar de ofta, ofta i Sakari Oramos tappning med City of Birminghamn Symphony Orchestra. Ikväll valde vår begåvade chefdirigent en något annorlunda tolkning av den första symfonin. Den första satsen fick bli större och mäktigare. Men det gjorde att till och med de fantastiska Kungliga Filharmonikerna tappade fokus, vilket är förvånande, eftersom de alltid annars brukar klara det svåra uppdraget att behålla skärpan även när musiken växer i volym. Andra satsen (liksom bitar av fjärde) lät också aningen mer sentimental än vad just jag tyckte om. Men till den läckra tredje satsen var driv och fokus tillbaka igen, och i sista satsen fick känslorna komma fram utan att det gick överstyr. Vackert! Jag ser fram emot den nya säsongen i Konserthuset.