Alla personer är på scenen när pjäsen börjar, även de som redan är döda eller som inte kommer att dyka upp förrän senare. Det är flera tidsperioder som varvas med varandra, men de flesta scenerna utspelar sig på samma plats, i huset i Estland där Aliide Truu bor. Vem är det som ligger på hennes gräsmatta i trasiga kläder? Någon som är misshandlad och på flykt, men ändå märkligt intresserad av Aliide och hennes historia.
Redan när jag läste boken Utrensning tyckte jag att det var svårt att pussla samman detaljerna från de olika händelserna. På scen blir ännu mer knapphändigt, och jag undrar hur svårt det kan vara för dem som ser pjäsen utan att ha läst boken, och utan att ha hört om handlingen i förväg. Sofi Oksanen skrev sin bok efter pjäsen, och fyllde ut handlingen med många nya scener och inre dialoger. Jag är glad att jag hade läst allt det som ger karaktär åt personerna och bakgrund till handlingen.
Första akten är som sagt nästan förvirrande i sina hopp mellan personer och tidsepoker. Däremot innehåller andra akten viktiga uppgörelser och känsloutbrott som blir starkare än motsvarande händelser i boken (men även vice versa). Om jag tyckte att tonläget i pjäsen ofta varit för lätt, så blev den tung och allvarlig precis när det behövdes. Den fick också en förklaring i Aliides tilltvingat glättiga ton mot de män som hon förstår är livsfarliga; idag hotfulla ryssar, igår hatfyllda grannar, för femtio år sedan de lokala kommunisterna på jakt efter partisaner.
Thérèse Svensson spelar Zara, och hon gör det nervigt och väl. Lena-Pia Bernhardsson är en annan av mina favoritskådespelare, och hon passar perfekt som Aliide, även om jag önskat att jag fått se henne mer sur och fientlig åtminstone ibland. Men allra mest förtrollad blev jag av Katarina Cohen som spelar Aliide som ung. Inte så mycket för hennes ord, men för hennes sökande blickar mot mannen hon älskar, stegen som studsar eller släpar för att visa hennes inre känslor, och alla de gester och försvar och allt hennes Aliide tricksar med för att ordna allt efter sina planer. Åh, som hon planerar och ordnar, Aliide, hukar sig och kämpar vidare varje gång hon trampas ned. Hon är ingen bra människa, men jag kan inte döma henne.
Länk till Stadsteaterns sida om Utrensning
Redan när jag läste boken Utrensning tyckte jag att det var svårt att pussla samman detaljerna från de olika händelserna. På scen blir ännu mer knapphändigt, och jag undrar hur svårt det kan vara för dem som ser pjäsen utan att ha läst boken, och utan att ha hört om handlingen i förväg. Sofi Oksanen skrev sin bok efter pjäsen, och fyllde ut handlingen med många nya scener och inre dialoger. Jag är glad att jag hade läst allt det som ger karaktär åt personerna och bakgrund till handlingen.
Första akten är som sagt nästan förvirrande i sina hopp mellan personer och tidsepoker. Däremot innehåller andra akten viktiga uppgörelser och känsloutbrott som blir starkare än motsvarande händelser i boken (men även vice versa). Om jag tyckte att tonläget i pjäsen ofta varit för lätt, så blev den tung och allvarlig precis när det behövdes. Den fick också en förklaring i Aliides tilltvingat glättiga ton mot de män som hon förstår är livsfarliga; idag hotfulla ryssar, igår hatfyllda grannar, för femtio år sedan de lokala kommunisterna på jakt efter partisaner.
Foto: Petra Hellberg
Thérèse Svensson spelar Zara, och hon gör det nervigt och väl. Lena-Pia Bernhardsson är en annan av mina favoritskådespelare, och hon passar perfekt som Aliide, även om jag önskat att jag fått se henne mer sur och fientlig åtminstone ibland. Men allra mest förtrollad blev jag av Katarina Cohen som spelar Aliide som ung. Inte så mycket för hennes ord, men för hennes sökande blickar mot mannen hon älskar, stegen som studsar eller släpar för att visa hennes inre känslor, och alla de gester och försvar och allt hennes Aliide tricksar med för att ordna allt efter sina planer. Åh, som hon planerar och ordnar, Aliide, hukar sig och kämpar vidare varje gång hon trampas ned. Hon är ingen bra människa, men jag kan inte döma henne.
Länk till Stadsteaterns sida om Utrensning
3 kommentarer:
Utrensning har även gått som opera i Helsinki.
Det var intressant att höra!
Jag undrar om inte din uppsättning hade bättre skådespelari. Passar på att länka till ditt inlägg också.
Skicka en kommentar