Utställningen på Kulturhuset heter The Face of all your Fears och innehåller verk av Anneè Olofsson från de senaste åren; foton, filmer och collage. Några av fotona är verkligen ögonblickligen skräckframkallande: en krum kvinna vars ansikte är täckt av hennes framåtfallande hår, och det enda som sticker fram är hennes knutna händer, rynkiga och leverfläckade och hotfulla. Som titeln antyder, "häxa", tänker jag instinktivt. Andra foton av ansikten täckta av händer, vare sig de bär svarta blanka handskar eller är små söta barnahänder, skapar också en skrämmande osäkerhet.
Andra verk innehåller mer av ett långsamt framkrypande obehag. I videokonstverket Evil Eye ligger konstnären stillsamt med sitt blonda hår svallande på en ljusblå kudde. Ögonen är slutna, men på ögonlocken är ett par blå ögon målade. Då och då öppnar hon ögonen och tittar in i kameran. Hela tiden hörs berättarrösten i jagform sakligt berätta om kvinnor som dödats brutalt, extremt brutalt.
Evil Eye from Anneè Olofsson on Vimeo.
I ett annat verk, Trick or Treat, står Olofsson och väntar en mörk sommarkväll utanför ett trevligt hus, och blir upplockad i bil av sin pappa. Under resan frågar de varandra djupt personliga frågor: "Har du försökt begå självmord någon gång?" "Hur många könssjukdomar har du haft?" och svarar varandra neutralt. Inte undanglidande, men lugnt och opersonligt. En otrevlig utfrågning som jag helst aldrig skulle vilja uppleva tröskas igenom likgiltigt, som om orden inte betydde något särskilt.
Jag upplever att det genomgående temat i Olofssons verk är hur skräcken och fascinationen för det hemska är inbäddat i vår kultur. Folk upprörs över våldshandlingar, men skulle inte vilja vara utan kittlingen som det ger att höra om dem. En musikgrupp (missförstå mig inte, både Olofsson och jag gillar dem) kallar sig The Stranglers, "stryparna". Olofsson korsklipper deras hit "Always the Sun" med radiorapporter om våld och oro, till bilder av solande människor på stranden.
Hårdrocksgrupper sjunger ju gärna om demoner och människooffer. 1976 satte den tyska gruppen Scorpions ihop två trigger-ord till den kontroversiella albumtiteln "Virgin Killer". För att provocera litet extra lät de en söt förpubertal flicka skreva framför kameran på omslaget. Det startade en våldsam diskussion på sin tid, men när jag ser det idag vill jag bara sucka åt försöket till provokation. Mycket av den allmänna fascinationen för våld tycker jag rentutsagt är löjlig. I Olofssons utställning ser jag både de ursprungliga impulserna som triggar min skräck, och det överdrivna våldet som underhållning, som får mig att rycka på axlarna och gå vidare.
Länk till Kulturhusets sida om The Face of all your Fears
Andra verk innehåller mer av ett långsamt framkrypande obehag. I videokonstverket Evil Eye ligger konstnären stillsamt med sitt blonda hår svallande på en ljusblå kudde. Ögonen är slutna, men på ögonlocken är ett par blå ögon målade. Då och då öppnar hon ögonen och tittar in i kameran. Hela tiden hörs berättarrösten i jagform sakligt berätta om kvinnor som dödats brutalt, extremt brutalt.
Evil Eye from Anneè Olofsson on Vimeo.
I ett annat verk, Trick or Treat, står Olofsson och väntar en mörk sommarkväll utanför ett trevligt hus, och blir upplockad i bil av sin pappa. Under resan frågar de varandra djupt personliga frågor: "Har du försökt begå självmord någon gång?" "Hur många könssjukdomar har du haft?" och svarar varandra neutralt. Inte undanglidande, men lugnt och opersonligt. En otrevlig utfrågning som jag helst aldrig skulle vilja uppleva tröskas igenom likgiltigt, som om orden inte betydde något särskilt.
Jag upplever att det genomgående temat i Olofssons verk är hur skräcken och fascinationen för det hemska är inbäddat i vår kultur. Folk upprörs över våldshandlingar, men skulle inte vilja vara utan kittlingen som det ger att höra om dem. En musikgrupp (missförstå mig inte, både Olofsson och jag gillar dem) kallar sig The Stranglers, "stryparna". Olofsson korsklipper deras hit "Always the Sun" med radiorapporter om våld och oro, till bilder av solande människor på stranden.
Hårdrocksgrupper sjunger ju gärna om demoner och människooffer. 1976 satte den tyska gruppen Scorpions ihop två trigger-ord till den kontroversiella albumtiteln "Virgin Killer". För att provocera litet extra lät de en söt förpubertal flicka skreva framför kameran på omslaget. Det startade en våldsam diskussion på sin tid, men när jag ser det idag vill jag bara sucka åt försöket till provokation. Mycket av den allmänna fascinationen för våld tycker jag rentutsagt är löjlig. I Olofssons utställning ser jag både de ursprungliga impulserna som triggar min skräck, och det överdrivna våldet som underhållning, som får mig att rycka på axlarna och gå vidare.
Länk till Kulturhusets sida om The Face of all your Fears
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar