Prerafaeliterna på Nationalmuseum

Ibland när jag har besökt en utställning Nationalmuseum har jag har känt mig otacksam: utställningen har varit så omfattande att jag blivit övermätt. Så tråkigt av mig, egentligen! Jag var litet orolig att det skulle bli likadant på den aktuella utställningen av Prerafaeliterna, men jag är riktigt glad att säga att jag hade fel.

I sal efter sal är tavlorna och informationstexterna centrerade kring ett eller ett par teman: bakgrunden till namnet på gruppen av Prerafaeliter, deras inspiration och deras val av motiv. Och gruppens inspirationskällor är ju så spännande, och deras utförande så vackert! I en tid av industrialisering och urbanisering ville de hitta tillbaka till andlighet, skönhet, berättelser större än vardagen, och de äkta upplevelsen av naturen.

Vilken kärlek till detaljerna, kompositionen, färgerna, motiven! Många tavlor visar laddade scener av stor betydelse, såsom Jungfru Marie bebådelse. Figurerna på bilden är skönt men inte onaturligt placerade, och visar att starka känslor är i svallning under den lugna ytan. En av de mest rörande tavlorna är den som avbildar legenden av hur en godhjärtad riddare stannar vid ett altare vid vägkanten för att be, och den korsfäste Jesus böjer sig ned för att omfamna honom.

Det är fascinerande att höra hur en av konstnärerna rapporterar att han tillbringat 100 timmar på att måla en ganska liten tavla. Prerafaeliterna förnyade landskapsmåleriet genom att koncentrera sig på detaljer i bilden. Den framväxande fotografikonsten var både en rival och en inspiration för måleriet.

För någon med så dåligt lokalsinne som jag, är det alltid en risk att missa någon av muséets labyrintiska utställningssalar. Nu gick jag noggrant runt ett extra varv för att inte missa ett enda vackert verk. Prerafaeliterna är väl värda två-tre rundor på Nationalmuseum.

Länk till Nationalmuseums sida om Prerafaeliterna