Hamadi Khemiri är ensam på scenen, men med lampor, vinklar, olika röster och ansiktsuttryck jagar han fram flera andra människor. De rör sig på samma ytor, stöter på varandra då och då, och vet inte om att alla de andra (nästan) är lika osäkra och oroliga som de själva.
Det går snabbt! Otroligt snabbt. De ihopklippta monologerna har en början, ett gemensamt slut och sammanflätade historier däremellan. I några snabba sekunder hinner Khemiri även gå igenom tankarna hos en muttrande teaterbesökare, skeptisk till vad som skall hända på scenen. Det är kul och det är sorgligt om vartannat, och det är riktigt bra.
Föreställningen spelades in och kommer att sändas på TV så småningom.
Länk till Dramatens sida om Puls på Sverige, inklusive Signalfel
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar