Med superhitten Nazis auf Speed och till publikens jubel startar Die Krupps sin konsert. Schmutzfabrik och Der Amboss följer, lika mäktiga i ljud och stämning. Jürgen Englers röst är stark, Ralf Dörper piskar fram musik från synthörnan, Paul Keller driver fram det tuffa tempot, och nya gitarristen Dylan Smith fyller på med hårt sound. Alla ser farliga ut i sina solglasögon, men de ler och har uppenbarligen roligt på scenen.
Turnén firar 45 år med Die Krupps, och därför spelar de mest gamla favoriter och bara två nya låtar. Den första är On Collision Course, en stark och bra låt som står sig väl bland klassikerna. Efter The Dawning of Doom kommer en låt "for the girls" - Industrie-Mädchen, "ich mag dich" lyder texten, "und dich auch" lägger Jürgen Engler till åt några i publiken.
High Tech/Low Life och Black Beauty White Heat låter tunga och bra. Det visslande Western-introt till Crossfire dränks snart i tunga synthljud. Mer visslingar följer i den andra nya låten, Will nicht - Muss! där den kända slingan från Griegs I Bergakungens Sal är en del av musiken.
Ruskigt snabbt går Metal Machine Music till stroboskopljus och rungande slag på järnröret som står uppställt på scenen. "This song never gets old", så introduceras Fatherland. Kan det bli tyngre än så? Ja, därpå följer To The Hilt, allsång till Robo Sapien och en blodröd Bloodsuckers. Zugabe! Ända från 1981 dundrar Machineries of Joy, det gamla samarbetet med Nitzer Ebb, ut över Nalens vackra lokal och en entusiastisk publik, varav hälften nog inte var födda när låten kom, hälften varit fans sedan början, men alla nu är svettiga och nöjda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar