Tonsättare på flykt och i exil - Kammarmusikfestival i Allhelgonakyrkan 2025

Varje år i 25 år har vi nu fått en fin kammarmusikfestival, fint ihopsatt av Kammarmusikens Vänner och dess hjärta av guld, Bengt Forsberg. Årets tema var Tonsättare på flykt och i exil, med inslag av favoritkompositörer föreslagna av de medverkande musikerna. Var och en av de fyra konserterna inleddes med ett kort stycke av Fritz Kreisler, vilka sedan följdes av flera längre och kortare verk av huvudsakligen europeiska kommpositörer från 1800- och 1900-talet.

I de tre första konserterna bjöds publiken på underbara sånger, skickligt och vackert sjungna Kathrin Lorenzen (sopran) på svenska, polska, tyska och franska, med kunnigt ackompanjemang av Oskar Ekberg på piano. I de omtänksamt utdelade textbladen kunde vi följa med i orden som varierade mellan innerligt sorgliga, kärleksfullt längtande, överjordiskt skimrande och glatt nonsens, alla med fantastiska melodier av Allan Pettersson, Grazyna Bacewicz, Hugo Wolf respektive Eric Satie.

Höjdpunkterna under festivalen var många. Jag gladde mig speciellt åt att under första kvällen åter få höra Grazyna Bacewicz Pianokvintett Nr 1 (1952), där två "gående" toner gick över från pianot till stråkarna, för att senare komma igen i långsamt tempo in till slutet. Efter paus kom sedan Robert Schumanns fascinerande Geister-variationer i Ess-dur (1854). Den andra konsertkvällen var likaså fylld med vacker musik. 

Under den tredje konserten fastnade jag först för Fritz Kreislers Stråkkvartett i a-moll (1919), sedan för Bernhard Henrik Crusells skickliga användande av de olika instrumentens egenart i Klarinettkvartett Nr 3 i D-dur opus 7 (1823), för att sedan få mitt lystmäte av många roliga verk och inte minst citat av Eric Satie! Det är synd att en så fin och trevlig festival måste ta slut, men nu hade vi ju fått höra mycket god musik av ytterst skickliga musiker, så på sista dagens konsert kunde vi vara tacksamma över att, förutom fina oboeverk, få höra musik av två ukrainska kompositörer, Sergei Bortkiewicz Elegie Ciss-dur (1931) och Borys Ljatosjynskis Pianotrio nr 2 opus 41 (1942). Än en gång en mycket väl uttänkt och genomförd kammarmusikfestival i Allhelgonakyrkan. Låt oss hoppas på minst hundratjugofem år till av det!