Formatet på utställningen På armlängds avstånd gör den mycket intressant: decennium för decennium visar den verk av nordiska konstnärer, inte bara en utan ett par av varje konstnär, så att man med hjälp av introduktionstexterna kan sätta dem i relation till vad som pågick i övriga konstvärlden och också jämföra dem med varandra.
Tavlorna är hängda i omvänd kronologisk ordning, och det är bra för ju länge bak i tiden man kommer, desto mer uppskattar jag dem, så vi får i princip sparat det bästa till sist. Ärligt talat är bilderna från nittonhundratalets sista decennier ganska ointressanta fastän de är det första man ser, till och med Öyvind Fahlström vars verk aldrig riktigt talat till mig. Det är när vi kommer till 1950-talet och Olle Baertling som mitt intresse väcks. För övrigt är det fantastiskt att man i kaféet säljer en bakelse som är inspirerad av Baertlings verk Arisibik!
 |
| Anna-Eva Bergman, Demi barque I (no 5), 1976 |
 |
| L-G Nordström, Komposition (Nr 476), 1956 |
 |
| Richard Mortensen, Komposisjon 2003, 1958 |
Det är mycket intressant att få se några verk av konstnärer samtida med Olle Baertling vilka har sina egna varianter på geometrisk konst. Det finns så många ändrade detaljer som gör stor skillnad: färgskalan, färgfältens yta, konturer som är svängda istället för snörräta. Och det var ju inte bara raka linjer som gällde. Introduktionstexterna berättar om konstnärer som reste till Paris och tog intryck av miljöerna och andra konstnärer.
 |
| Else Alfelt, Universum (1952) |
 |
| Ejler Billie, Utan titel (1948) |
60- och 70-talens socialrealistiska strömningar slog alltför ofta över i plakatkonst. Då lindrar det att få se Ola Billgrens tavlor från den tiden, en blick på människorna i vardagen, en inkännande blick som ser detaljerna som inte alltid är bildsköna men skapar hemkänsla och närvaro.
 |
| Hommage a Robbe-Grillet (1964) |
 |
| Sommar (1969) |
 |
| Fönster (1968) |
Under nittonhundratalets första årtionden skedde omvälvningar i hur människor levde; inflyttning till städerna med nya jobb och andra sätt att umgås kunde vara spännande men också ge en känsla av alienering.
 |
| Reidar Aulie, Siste nyheter (1938) |
 |
| Tove Jansson, Kafeinteriör (1939) |
Surrealisterna såg fantastiska motiv i sina egna drömmar och psyken...
 |
| Greta Knutson-Tzara, Nature morte med melonskivor |
 |
| Wilhelm Freddie, Emmy Hirsch in memoriam (1934) |
... andra såg på omvärlden med en ny blick.
 |
| Esaias Thoren, Sjöman (1928) |
 |
| Erik Olson, Nattbild med automobil (1920) |
 |
| Erik Olson, A study for École (1924) |
 |
| Erik Olson, École (1924) |
Det är intressant att se att Gösta Adrian Nilsson med sina raka kanter och noggrant ihoppusslade färgfält också gjorde utflykter till surrealismen och lät en interiör smälta i sammetsmjuka former. Och varför inte, när 1900-talets början uppmuntrade till så många nya idéer för att forma världen, inom såväl konst och annan kultur som samhällsbyggnad. Utställningen på Artipelag är en intressant exposé över både konstströmningarna och tidsandan under förra seklet.
 |
| Gösta Adrian-Nilsson, Dramatisk signal |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar