onsdag 30 januari 2019

Hålla Andan på Dramaten

En demon vill inte vara skyldig en människa något. Han kommer inte att dra sig för något när han begär att få ge tillbaka det han tycker att du skall ha. 45 euro är vad Jarron vill betala Dana för deras natt tillsammans. Vilken förolämpning! Dana är inte prostituerad, hon låg med Jarron för att hon ville det. Jarron är inte van vid det och han tänker inte stå i skuld till människan han nu skall lämna. "Jag är en demon, en GUD!" deklamerar han dramatiskt, i en rysande balans mellan komedi (har han storhetsvansinne?) och hot (talar han sanning?).


Dana har ett bra liv och en lyckad karriär i Berlin, men nu har hon chansen på ett riktigt bra jobb i Alexandria. Hon har helgen på sig att ta sig dit för en intervju öga mot öga. Men i reseförberedelserna gör sig demonens besvärande skuld påmind, i form av en omotiverad återbetalning för felräknade biblioteksskulder och en bibliotekarie som är så hjälpsam att det blir obehagligt.


Efter en viss ofrånkomlig styltighet i den inledande dialogen mellan Dana och Jarron syns vänskapen mellan Dana och hennes syster Minnie desto mer genuin och varm. Minnie följer med Dana på hennes tågresa till Alexandria, som en minisemester, och berättar också hemligheten att hon är med barn. Men systrarna hejdas på vägen av problem som säkerligen orkestrerats av Jarron, och hamnar i en av mina återkommande mardrömmar, att motas av tåget i en okänd stad utan någonstans att gå eller möjlighet att ta sig därifrån. Dana har ju en massa pengar på kontot, det borde väl kunna gå att lösa? Men ingen tar hennes kreditkort längre och bankomater har slutat fungera. I ett olidligt kallt hotellrum utan något att äta börjar Minnie att blöda. Det är gripande men vackert att höra hur Minnie talar till barnet som lämnar henne. Nu är också hennes liv i fara. Dana ger sig ut på gatorna för att skaffa pengar och hjälp, men nu är det ingen som längre tycker att hon är i närheten av att vara värd 45 euro.


Zinnie Harris pjäs Hålla Andan inspirerades av flyktingarna som riskerar livet för att ta sig över Medelhavet, och trots den drömska Faust-inramningen visar den trovärdigt och inkännande hur desperationen kan driva någon till att förnedra sig och ta stora risker. Detta beror mycket på hur väl Nina Zanjani och Ana Gil de Melo Nascimento framställer systrarna Dana respektive Minnie och deras täta gemenskap. Jonas Malmsjö lyckas väl med att hålla sina manér i schack även när han låter Jarrons känslor svalla som störst. Jag tycker om att demonen varken är skriven eller regisserad som entydigt ond; ibland vacklar hans självkänsla och i den stiliserade brottningsmatchen med Dana verkar de båda länge jämbördiga. Kring huvudpersonerna kretsar bifigurer vars karaktär drar uppsättningen mellan drömspel och realism på ett givande sätt: Simon Norrthon, Hulda Lind Jóhannsdottir, Douglas Johansson, JoaQuin NaBi Olsson och Giovanni Bucchieri. Scenen är en listigt konstruerad trälåda som kan föreställa just vad som behövs för stunden.

Hålla Andan är en intensiv pjäs som fascinerar, men bitvis gör ont och kanske lämnar en nödvändig tagg efter sig hos åskådarna.

Länk till Dramatens sida om Hålla Andan


2 kommentarer:

Hanneles bokparadis sa...

säkert underbar upplevelse

Jenny B sa...

Ja, den var stark.