De första kapitlen av Yoon Ha Lees militär-SF är svårbegripliga, men att läsa science fiction betyder ofta att hålla många ledtrådar i huvudet medan det stora mönstret långsamt framträder, och handlingen är tillräckligt spännande (och lockande i sin svårbegriplighet) att jag ivrigt läser vidare. Kel Cheris kämpar för hexarkatet, uppbyggt av sex olika fraktioner med egna specialiteter. Kel är soldaterna, och lojaliteten är inte enbart frivillig utan även implanterad i form av formation instinct. Utan någon förklaring till hur det fungerar framgår det att soldaternas formationer kan utgöra skydd men också attacker.
Det är inte bara vapen och stridstekniker som tycks förflyttat sig till en meta-nivå i världen Yoon Ha Lee beskriver, utan också fundamenten för världsordningen. Det är inte längre religion eller politik som kan trumma samman grupper till strid, utan kalendern, och det gäller att undersåtarna tror på kalendern och att dess åminnelsedagar upprätthålls (med parader och rituell tortyr) för att formationer, andra vapen och styresmetoder skall vara effektiva. Hexarkatet var tidigare ett heptarkat, men en kättersk fraktion försökte bryta sammanhållningen och kämpades ned brutalt några hundra år tidigare. Efter det behövdes kalendern ändras för att reflektera den nya världsordningen. Nu hotar återigen calendrical rot i en av de viktigaste noderna, Fortress of Scattered Needles.
Att den oerfarna Kel Cheris anförtros försvaret av Fortress of Scattered Needles beror på att hon föreslog det försvar som hennes överordnade hade störst tilltro till. Som resultat har hon nu en fripassagerare i sin kropp, den framgångsrike generalen Shuos Jedao. När hans personlighet togs i förvar några sekel tidigare hade han aldrig förlorat ett slag, dock till priset av miljontals människoliv, inklusive sin egen vinnande armé.
Att låta honom leda attacken mot Fortress of Scattered Needles är ett vågspel; kommer han plötsligt att byta sida och vända sig emot sina egna? Och kommer Kel Cheris att kunna lita på honom inuti sitt eget huvud, sin spegelbild, sin skugga? Shuos är kända för att spela spel i allt de gör. Är Shuos Jedaos vänliga guidning äkta? Boken ger oss gång på gång anledning att tvivla på hans ärlighet, både i taktiken mot Fortress of Scattered Needles och gentemot Kel Cheris själv - flera av hans tidigare "bärare" har blivit galna. Frågan väcks också om han har baktankar med att låta sig återuppväckas för nya krig.
En intressant detalj i handlingen är att ett heptarkat, till skillnad från ett hexarkat, skulle medföra en sjudagarsvecka, något som känns mer hemtamt för oss nutida läsare. Än mer tankeväckande är att kättarna i Fortress of Scattered Needles experimenterar med det utdöda och utdömda styrelsesättet demokrati.
De få ögonblicksbilderna som ges av det vardagliga livet i det belägrade fortet är fascinerande och tillräckliga för att måla upp en värld av välmående invånare, medan glimtarna från Kel Cheris föräldrahem inte är lika harmoniska. Utan att ge svar på alla gåtor den placerat ut (trots en litet väl praktisk infodump mot slutet), hinner Ninefox Gambit rita upp svindlande perspektiv av högt och lågt i såväl politik som kosmologi. Att läsa boken är en utmaning men väl värd den tid och energi den kräver, särskilt som historien kommer att utvecklas i två böcker till.
Fler böcker av Yoon Ha Lee:
Raven Stratagem
Revenant Gun
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar