The Wanderer av Fritz Leiber

På himlen dyker det upp en ny planet, med underliga markeringar i guld och lila. Som av beräkning träder den fram intill månen när mångas uppmärksamhet är riktad ditåt; just under en total månförmörkelse över Nordamerika. Vi vet nuförtiden att planeter är stora och tunga, inte minst den som ger oss fast mark under fötterna, men ordet planet kommer av grekiskans ord för vandrare, och The Wanderer är namnet som (litet oförklarat) flera av åskådarna ger den nya planeten.

Fritz Leibers bok låter handlingen röra sig mellan olika personer och grupper spridda över jordklotet, för att ge en bred bild av det som händer. Den mesta tiden ges dock åt aktörerna i USA, och jag måste säga att övriga bihistorier inte är så intressanta och heller inte bidrar med så mycket.

Den största gruppen av intressenter är en grupp UFO-intresserade som samlades för ett möte under månförmörkelsen. Till dem sällade sig av en slump Margo Lanagan, flickvän till astronauten Don Merriam som just befinner sig på månen, och deras bäste vän Paul Hagbolt. Listigt låter alltså Leiber en grupp rymd-intresserade uppleva och kommentera det som händer, och ger dem samtidigt chansen att berätta om sina respektive UFO-intressen. Leiber pepprar också boken med explicita referenser till science fiction i vår värld, då främst Heinlein, och även till T.S. Eliot som tycks vara ett fyrtorn för litterära fantastikförfattare.

Det första hundratalet sidor av boken redogör för hur människor reagerar på det nya himlafenomenet. Ganska snart framgår det också att planeten faktiskt befinner sig precis intill månen. Den fysiska påverkan på jorden börjar märkas i form av jordbävningar och allt kraftigare tidvatten. Det är inte förrän efter en tredjedel av boken som en människa för första gången får kontakt med varelserna som lever på/i planeten.

Det är till att börja med en omvälvande tanke att en planet kan förflytta sig efter godtycke, och i det här fallet dyka upp hux flux ur hyperrymden. Det omkullkastar idén om att jorden, månen och de övriga planeterna och himlakropparna har en fast och förutsägbar bana. När sedan jordskred och översvämningar ödelägger fler och fler områden skakas föreställningen om att jorden är beständig. Att det finns andra livsformer, och att de inte bryr sig om jordens öde, är ytterligare bevis på människans litenhet i världsrymden.

Fritz Leiber skriver snabbfotat och ger en god bild av skeendena - en del undergångsscener och sista andetag lyckas vara både skrämmande och sköna. Det är också roligt att flera av de starkaste personligheterna i boken är självständiga kvinnor, och litet mindre roligt att rasistiska stereotyper lever kvar. Människans första möte med utomjordingar är mer en antiklimax än en uppenbarelse, men det passar in i temat om ett likgiltigt kosmos. Många kritiserar The Wanderer för att vara tråkig, men även om vissa partier är trögare är det i mina ögon en spännande berättelse om en jord i omvälvning.

Fler böcker av Fritz Leiber:
Den högre tiden