Boken som berättar detta, Stand on Zanzibar av John Brunner, är i själva verkat från 1968. Det är intressant att i efterhand se hur några av bokens förutsägelser slagit in, medan andra inte gjort det och därför känns färgade av dåtidens trender. En detalj som är så daterad att det är rörande är att det bara finns en enda superdator i hela världen, och dess namn, Shalmaneser, har tagit sig in i folkligt medvetande och samtida ordspråk. Ett av områdena där Brunner varit klarsynt är det tilltagande flödet av information och underhållning, vilket dock haltar på grund av att han missat utvecklingen och tillgängligheten för datorkraft och hemdatorer. En av huvudpersonerna vet att han har tillgång till hela New York Public Library - via sin telefon, förmodat med en aktiv bibliotekarie i andra ändan. Flödet av reklam och TV-underhållning är konstant och intensivt. Faktiskt är de första kapitlen litet avskräckande, med korta klipp av högljudda reklamröster som talar om produkter och företeelser man svårligen kan relatera till. Men som så ofta i science fiction faller bitarna på plats efter hand, och underliga namn och händelser får sin förklaring.
Det måste sägas att befolkningsökningen inte märks alltför tydligt i bokens miljöskildringar, förutom att den drivit de två huvudpersonerna, Donald Hogan och Norman House, att dela lägenhet i det New York där handlingen tar sin början. Norman har en framträdande position vid det multinationella företaget General Technics, vilket tar handlingen genom såväl affärsförhandlingar på högsta nivå som intrikata societetsfester.
Hur överbefolkningen ger sig till känna är snarare i alla förbud och regleringar som omgärdar reproduktionen: gentester för att avgöra om man skall tillåtas att föröka sig, reversibla sterilitestoperationer då man reser in i ett land med strängare politik, för att inte tala om alla människor vars barnlängtan får dem att riskera mycket för att ta sig runt reglerna. Den sistnämnda aspekten, det spontana svaret på diktatoriska regler, samt hur förmodade lagbrytare mobbas av sina grannar, är en fläkt av personlighet och motstånd i en värld som annars tycks passiviserad av nöjen och konsumtion.
Tillfälligheter gör att de båda unga männen sänds ut på uppdrag av världsomvälvande dignitet, till var sin kontinent. Norman House skickas till Beninia för att assistera det lilla afrikanska landet i en omvälvande förvandling till i-land. Donald Hogan reser under falska förevändningar till asiatiska Yatakang för att undersöka ett påstått framsteg inom genetiska förbättringar av mänskliga embryon.
Kapitlen om House och Hogan varvas med kontextgivande nedslag i livet för andra människor, liksom reklam och citat ur fiktiva böcker som hjälper till att fylla ut bilden av världen år 2010. Värt att notera är att den produktive Chad C. Mulligan skrivit en bok med drygare titel än "... for Dummies" eller "An idiot's guide to ...", nämligen den framfusiga "You're an Ignorant Idiot".
Att läsa Stand on Zanzibar sex år efter att den skulle ha utspelat sig utgör en tidvis svindlande dubbelexponering av 1960-talet och vår verkliga nutid. Men sanningen att säga är boken tyvärr inte särskilt spännande, inte ens i avsnitten där Hogan eller House måste slåss för sina liv. Handlingen rullar på i litet väl noggrann detalj och med ett språk som inte engagerar. Boken är ändå gediget komponerad och skriven, och den var säkerligen värd att vinna Hugopriset år 1969.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar