Sedan 1859 har Musikaliska Konstföreningen gett ut musik, noter, till glädje för alla som musicerade hemma innan radion uppfanns. Fyra verk ur deras samling valdes ut av Talekvartetten för en kammarmusikkonsert i Grünewaldsalen.
Först ut var det nyaste verket, Stråkkvartett nr 2 av Anders Nilsson från 2004. Genomgående drevs den melodiösa, vackra musiken framåt av en underliggande rytm i cellon. Det var ett intressant stycke med sköna klanger.
Stråkkvartett nr 6 d-moll op 35 av Wilhelm Stenhammar (1916) var mindre underhållande. Melodierna var repetitiva och klumpigt fördelade mellan de olika instrumenten. Jag fick intrycket av att den var ett försök att komponera enligt en mer modern ådra, men i mina öron lät det som ett stapplande, misslyckat försök.
Efter paus fick vi tack och lov höra ett lyckat exempel på ett modern tonspråk, ett riktigt starkt och spännande verk av Ture Rangström. Hans Stråkkvartett g-moll (1909) är ett egensinnigt verk med intressanta skiftningar i nyanser och tempo, och Talekvartetten framförde den med styrka och precision.
Stråkkvartett nr 2 e-moll op 17 (1889) av Valborg Aulin var en fin upplevelse, väl spelad av ensemblen. Som det äldsta av verken var det det mest klassiskt romantiska, men väl så lekfullt och energiskt. Den harmoniska och glädjerika musiken var en bra avslutning på konserten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar