There Is No Antimemetics Division av qntm

En mem är ett stycke information, slagord, melodi eller liknande som fastnar i hjärnan och är svår att glömma bort, vare sig den är sann eller falsk, underhållande eller irriterande. En anti-mem är något som istället konsumerar information; slukar den så att den tidigare bäraren till och med glömmer bort att hen någonsin haft kunskapen. Vi har väl alla litet till mans känt oss utsatta för något sådant, men boken There Is No Antimemetics Division berättar om anti-memer som är så kraftfulla att de till och med kan radera minnet av en annan människa, med otäck utgång för människan ifråga, eller på ännu grymmare sätt förvränga verkligheten.

Tur då att det finns en brittisk Antimemetics Division, med motsvarande enheter i andra länder. Eller - finns den? För att skydda sig mot de mest aggressiva anti-memerna, de som absolut inte vill bli upptäckta och oskadliggjorda, är divisionen - byggnaden och medarbetarna - invärvda i glömska som upprätthålls eller lyfts medelst psykofarmaka eller fysiska hinder. De anställda är införstådda med att en del av deras minnen är låsta för dem utanför de noggrant avgränsade mötesrummen, men också vaksamma på när oväntade minnesluckor uppstår. I ett tidigt kapitel har divisionschefen Marie Quinn möte med sin chef Mahlo som misstänksamt frågar ut henne om var hon egentligen arbetar. Det i sin tur väcker Quinns misstänksamhet om att något fuffens har raderat ut Mahlos minnen, och att hon själv är i fara.

Antimemetics-agenterna behöver både skarpa hjärnor och fysisk stridsförmåga mot anti-memerna och deras hantlangare. I en serie kapitel som beskriver angrepp av olika sorts anti-memer uppdagar boken fler och grymmare detaljer om vilka hot som allt levande står inför, och laddar upp inför ett storkrig som det inte är säkert att mänskligheten kan vinna. För i de hemliga dokumenten som agenterna skriver till sig själva och ytterst sällan talar högt om, finns bevis - om än svårtydbara - på att flera krig mot anti-memer har förlorats under historiens gång. Kanske flera gånger om på jorden, utan att det ens finns några lämningar kvar av dem.

There Is No Antimemetics Division är skickligt skriven, så att en förundrad läsare tillsammans med divisionens skarpa hjärnor kan hålla ordning på lagren av deflektion och illusion som agenterna och anti-memerna bygger gentemot varandra. Actionscenerna är omväxlande fysiska, kusliga och intellektuellt utmanande. Från början till slut är boken välskriven och spännande.