Superhjälteeran är över; filmkritiker säger det och till och med huvudpersonerna i Thunderbolts* säger det själva. Men ibland kan det bli lyckat när en historia går från att berätta i stora, heroiska gester till att fokusera på bifigurer och detaljer i bakgrunden som vi tidigare bara anat. Nu är det inte riktigt den vägen som filmen Thunderbolts* tar, även om den bitvis har mer av psykologiskt djup och förklaringar som man annars får läsa in själv som tittare. Nej, vad vi vet från början är att Thunderbolts* handlar om antihjältar, varav några till och med varit bad guys i tidigare filmer.
Ännu svårare än att forma ett team av ett halvdussin självgående och sinsemellan olika hjältar, är det att forma ett stridsdugligt team av livströtta antihjältar. Men något som ofta fungerar är att behöva samlas mot en yttre fiende. Det är vad som händer i Thunderbolts*, när Yelena Belova, John Walker, Bucky Barnes, Ghost och Red Guardian inser att de måste försvara sig mot den lömska Valentina Allegra de Fontaine, som dittills utnyttjat dem alla för sina egna skumraskaffärer.
Vad den inbördes grälande gruppen möter är då inte en superskurk, utan en anti-hjälte med extremt negativa krafter. Förutom de vanliga superkrafterna i övermått har den de möter, Sentry, en mer otäck förmåga att förinta människor i ett svart mörker. Det är ett konkret tecken på den depression och det självhat som härjar inom honom, och det kommer att bli svårare att fightas mot med handgemäng och vapen. Men självklart blir det också en hel del maffiga scener med bilar som flyger och hus som pulvriseras - New York är aldrig säkert!
Humor och rappa repliker är oftast en viktig del i actionfilmer, och Thunderbolts* hör till de filmer där de retsamma och cyniska skämten får ta stor plats. Det passar bra, i synnerhet för Yelena och Red Guardian i deras fumliga försök att reparera sin far-dotter-relation. När jättefilmerna inte är lika stora längre, är det här ett givande spår för MCU att fortsätta i.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar