Det är lördag kväll, vi är på väg till festen! År 1980 släpptes de svarta ungdomarna i västra Londons Ladbroke Grove inte in på de fina uteställena, men vi skall få se hur magiska hemmafesterna kan bli ändå. Arrangörerna flyttar undan möbler och börjar laga mat i huset som öppnas för dans och umgänge. Patty och Martha klär upp sig för kvällen och tar bussen till festhuset, och behöver inte ens betala de 50p som inträdet kostar.
Festglädje kan vara mycket svårt att visa på film, men i Steve McQueens Lovers Rock sluts vi sömlöst in i musiken och stämningen. Dansgolvet är fullt av par som rör sig till DJ:ernas musik och uppmuntrande snack. Någon bjuder upp en annan och den täta dansen två och två kan leda till något djupare. Men det kan vara svårt att veta vilken relation som är bäst för en själv. Dialogerna är rappa och utmanande, och du behöver vara både självsäker och beredd på en retsam replik som tar ned dig på jorden, och alla klarar inte det. En del av de unga männen är obehagligt påträngande mot de unga kvinnorna. En del som kommer till festen bär på egna problem och det gäller att hålla ett öga på dem när de aggressivt dansar ur sig sin sorg.
Mitt i det intensiva par-dansandet finns det också människor som dansar ensamma, sjunger med och bara älskar att röra sig till musiken. En riktigt rolig scen är också när låten Kung Fu Fighting spelas och dansandet blir till tuffa men mjuka kampsportsrörelser. Och när musiken senare tystnar och alla på golvet sjunger vidare länge, länge känns den starka gemenskapen äkta och inkluderande.
I utkanten av festen lurar saker som när som helst kan peta hål på bubblan av glädje: ett gäng med vita killar sugna på bråk, poliser på jakt efter något som verkar bryta mot lagen, någon som tar sig för stora friheter med en annan. Men lyckan överväger och kanske går det att hitta äkta kärlek efter alla partnerbyten på dansgolvet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar