lördag 5 december 2020

The Death of Jesus av J.M. Coetzee

Det har gått fyra år sedan Simón tog sig an barnet David och tillsammans med kvinnan Ines försökte fylla rollen som hans föräldrar i landet de hamnat i, landet som fyller deras behov men inte riktigt fyller Simóns liv med glädje. David har alltid varit så klok att föräldrarna inte helt förstår honom, och så envis i sin uppfattning om vad som är rätt för honom själv att de har fått ge med sig, och det till största möjliga tillfredsställelse hos barnet i landet av underligt återhållna känslor.

I första boken, The Childhood of Jesus, hade David lärt sig hela första versen av Goethes Erlkönig, och nu är det ett stycke ur Kindertotenlider som spränger fram ur pojken, fortfarande utan att någon av dem förstår språket eller innebörden. Förutom dessa klassiska verser om barn i fara är fortfarande boken Don Quixote Davids riktmärke i livet. Nu finns hela boken inom honom och för barnen som vill lyssna berättar han historier där Don Quixote alls inte är någon misslyckad romantiker utan på riktigt de svagas förkämpe, med en passage som liknar Jesus besök i dödsriket i både handling och ord.

Ingenstans i böckerna nämns Jesus, endast i titlarna. Finns det någon koppling till vår världs Jesus Kristus? Om man vill kan man se det i hur pojken söker sig till människor i samhällets utkant, föräldralösa och mördare, men under helt andra omständigheter och med annat resultat än vad vi kan läsa i Bibeln. Och hela tiden är hans handlingar så svåra att förstå för de två som älskar honom mest, Simón och Ines, och hans upprepade avvisanden av deras omsorger tunga att bära.

Om man är krass skulle man kunna säga att det finns likheter med vår värld i hur olika grupper i boken vill ha ensamrätt på Davids eftermäle och på det budskap de säger att han bar på, och att den institution till vilken han överlämnade sig misskötte både hans liv och hans död. Men det är faktiskt onödigt att gå så långt. Det svårgripbara mysteriet som David och hans liv utgör, är inte en avglans utan en helt egen och viktig period i den värld han lever i, en som vi vet inte är vår egen, och som nu kanske får en egen mytologi. Men den starkaste känslan boken förmedlar är hur Ines och i synnerhet Simón, de som mest av allt bryr sig om pojkens välmående, gång på gång förvisas till periferin både av pojken själv och hans nya vänner, både i livet och efter döden. Hade de kunnat lyssna mer och förstå honom bättre? Just det sade David själv att han inte ville. Men det är ändå vad jag önskar hade fått hända.

Fler böcker av J.M. Coetzee
Dusklands

Inga kommentarer: