torsdag 10 december 2020

Jag var en arier av Tony Samuelsson

 De nordiska staterna är inlemmade i det nazistiska riket, och Östeuropa inklusive Ryssland fram till Uralbergen hålls kort under en sträng ockupation av övermakten. Det är 1970-tal och i Sverige finns både människor som levde innan andra världskriget började och de som knappt har något minne av något annat än ett storgermanskt rike.

Sport och vältränade ariska kroppar har alltid varit uppskattade i nazistideologin, och idrottens betydelse är stor. Det görs också många filmer om idrottsmän och -kvinnor och deras bedrifter - förvisso är det ett enklare ämne än vad som helst annat som skulle kunna antyda att någon var olycklig i det skinande ariska riket. Det är både trovärdigt och patetiskt att läsa hur man på olika sätt vill lyfta fram en förment arisk överlägsenhet, till exempel genom att (låtsas) hitta bevis på en "germansk ur-fotboll" som spelades långt innan pyramiderna byggdes.

En av våra huvudpersoner, Thomas Robladh, är trots sin ringa ålder en uppskattad sportjournalist. Idrottsintresset var inte bara ett sätt att hitta en väg ut ur skuggan av fadern, överhövding i de svenska litteraturkretsarna och med Führerns öra, utan något som lockat sedan barndomen fastän han själv inte hörde till de mest atletiska. I sina inkännande intervjuer med åldrade idrottsstjärnor försöker han ta sig närmare det riktigt personliga, och mer och mer genom dem också försöka förstå stämningen under kriget och senare.

En annan huvudperson är Thomas flickvän Karin vars kärlek till fästmannen är kysk men inte äkta. Hon tillhör en motståndsrörelse vi bara anar i skuggorna. Det är fint hur boken Jag var en arier skildrar de olika sätt som får människor att ana eller fullt ut se att något är grundläggande fel i staten som fostrar och straffar dem.

Den tredje huvudpersonen är Führern själv, inte ur-Führern utan hans efterträdare, Albert Speer. Han hyser en stark kärlek till Sverige och besöker ofta landet, där huvudstaden kvarter för kvarter utsmyckas med skyskrapor namngivna efter framstående tyska politiker och statsmän.

Tony Samuelsson är en mycket god författare som kan mana fram känslan av loja svenska sommardagar där något grundläggande är helt fel och farligt. Hans vision av ett nazianslutet Sverige är så trovärdig att det är otäckt. Jag ser fram emot att läsa mer av Samuelsson, i synnerhet Kafkapaviljonen, uppföljaren till Jag var en arier.

Fler böcker av Tony Samuelsson:
Kafkapaviljongen
Kungen av Nostratien

Inga kommentarer: