Att vara spion innebär sällan spektakulära biljakter och skottlossningar, snarare mer av normal vardag för att hålla din täckmantel intakt och en hel del väntan på att planer skall bära frukt. Men dagarna av normalitet och väntan bär även de på en spänning när man lever under falsk identitet, inte minst när man befinner sig i ett land där upptäckt spionage leder till tortyr och "försvinnanden" under grymma former.
På den franska underrättelsebyrån har agenten Malotru/Paul Lefebvre återkommit efter flera år i Syrien. Han är en av byråns mest framgångsrika agenter, men är han fortfarande pålitlig? Att leva som spion ger en rusch som många har svårt att ge upp. Några övriga på byrån håller Malotru under uppsikt - öppet och vänligt eller förtäckt. Men även de kan ha förutfattade meningar och så missa några detaljer och tolka andra detaljer helt fel.
Arbetet vi ser på Le Bureau des Légendes sker noggrant och eftertänksamt även när det är bråttom och mycket står på spel. Där finns ett flertal tjänstemän som bistår agenterna ute i fält, och när en dem, Cyclone, försvinner under konstiga omständigheter höjs aktivitetsnivån. Är han i fara? Har han gett Algeriets underrättelsetjänst information som kan skada Frankrike, frivilligt eller under tortyr? På vilka vägar kan man få fram mer information och hämta hem Cyclone?
Vi får följa den nyrekryterade Marina Loiseaus väg in i livet som agent och ut på sitt första uppdrag. Byrån har gjort vad de kan för att pröva hennes uthållighet och ge henne en bakgrundshistoria som håller, men det finns hela tiden mycket som kan gå fel. Marina är visserligen söt och trevlig men inte någon femme fatale som snärjer män på löpande band. Inte heller är hon någon vältalare, tvärtom är hon stillsam och tillbakadragen, och i många situationer där man som tittare tror att hon skall kunna prata sig ur anklagelserna är det hennes tystlåtenhet som vinner i längden.
I de första säsongerna ser vi mycket av byråns verksamhet i Mellanöstern. Därtill kommer rivaliteten med USA:s underrättelsetjänst - visst kan man förhandla med dem men de är inte helt att lita på, och det skänker en viss tillfredsställelse när man kan knäppa amerikanarna på näsan. I senare säsonger får vi se uppdrag av annan natur, men minst lika farliga, i Ryssland. Nya agenter och tjänstemän bladas sömlöst in i handlingen och får växa under avsnittens gång. En intressant spelare är Jonas, inte heller någon risktagande typ men med ett värdefullt sinne för vad som är relevant i olika situationer.
Med livet på spel bland människor som potentiellt vill dig mycket illa är det mycket viktigt att kunna lita på varandra även inne på kontoret, och i de första säsongerna är cheferna och regeringsrepresentanterna en källa till trygghet med sin balans mellan rationalistet och omsorg om medarbetarna. Men även på byrån kan paranoian växa, och visst finns det skäl till det, men när personliga vendettor börjar krypa in i målen för uppdragen växer faran för personerna ute i fält. Under fem säsonger med TV-serien Falsk identitet är spänningen ständigt hög, men trovärdig och varierad, liksom handlingen och människorna som driver den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar