Cost of Living kan beräknas över några variabler och användas för att visa hur väl man kan leva i olika områden med olika kostnader för boende och mat. Men kostnaderna för att leva går att känna på andra sätt än de man kan uttrycka i siffror. I centrum för Martyna Majoks Pulitzerprisbelönade pjäs Cost of Living står två par, men de är inga vanliga par utan två människor sammanlänkade av ett asymmetriskt beroende av varandra.
John leder av cerebral pares och Jess har kommit till honom på anställningsintervju för ett jobb som hans assistent. För Ani och Eddie är proceduren närmast spegelvänd; de har tidigare varit gifta och nu, efter olyckan som gjort henne nästan helt förlamad, börjar hans övertalning för att hon skall anställa honom som hans assistent. I båda fallen hinner vi reflektera över vad assistentjobbet innebär: inte bara småsaker som att laga mat och hämta en ny bok, utan att hjälpa till med toalettbesök och personlig hygien, intima och tunga uppgifter. Är det en fördel att Eddie redan känner minsta vrå av Anis kropp? Är det en större fördel att Jess och John är främlingar för varandra när de träffas?
Fokus växlar mellan de båda uppsättningarna av människor, inte hetsigt utan med jämna mellanrum med god tid för personerna att förankra bakgrunden till vad som händer. På båda håll hinner det flamma upp aggressivitet, både hos de två som känner varandra alltför väl och hos de två som försöker pejla in den andras stämning. Det är bra att få se det; det lär ligga mycket känslomässigt arbete i att acceptera att man behöver hjälp med grundläggande kroppsfunktioner, och i att avgöra om en annan är rätt person för att vara den hjälparen.
Människorna på scenen har likheter med varandra inom paren: Eddie och Ani har levt tillsammans, och John har kommit för en doktorandtjänst på Harvard varifrån Jess har sin examen. Så varför behöver hon ett jobb som assistent, medan hon dessutom jobbar på två olika studenpubar? Det finns en skevhet i maktförhållandet mellan dem som kommer av att John är välbeställd och har en karriär framför sig, medan Jess liv av olika skäl verkar vara trassligare. Den här obalansen är inte så starkt framlyft i dialogerna, men det är den som gör pjäsen intressant. Det är istället i prologen och epilogen som Eddies och Jess personliga historier ger perspektiv åt det vi kommer att se/just har sett. Under Eddies glada snacksalighet finns en människa med stor längtan efter kontakt, och Jess behov av en inkomst går hand i hand med en till nödvändighet gjord vana att nöja sig med det minsta.
Playhouse Teater framför sin läsning av pjäsen Cost of Living inlevelsefullt, men dock utan scenografi och gester, vilket gör att den fysiska aspekten av att lyfta, tvätta, torka och hjälpa en handikappad person inte får ta plats på scenen. Det är en viktig aspekt av pjäsen som man då och då kan hinna tänka sig in i under korta ögonblick vid framförandet. Just den här pjäsen förlorade nog en hel del för att framföras som reading, men jag uppskattar ändå att den alls framfördes, och dessutom med god inlevelse av alla inblandade skådespelare - Jordi Almeida, Lee Fitzjames, Linus Nilsson, Louise Ryme. Vid första anblicken verkade prolog och epilog onödiga och påklistrade, men i efterhand framstår de som en bra relief åt huvudhistorierna.
Länk till Playhouse Teaters sida om Cost of Living
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar