Den tysk-chilenska kolonin Colonia Dignidad var till största delen uppskattad av grannarna i de näraliggande byarna i centrala Chile. Då byborna fick gratis och god sjukvård, och barnen fick undervisning i skolan, kunde man förbise att kolonins grundare hade nazistbakgrund. Och delvis också med att några av barnen användes som leksaker av vuxna utan skrupler och med osunda böjelser.
TV-serien Dignity bygger på den sanna historien om hur man på 1990-talet började utreda kolonin för oegentligheter och försöka ställa de ansvariga inför rätta. Den visar den stränga och ofta brutala disciplinen år 1997 och i tillbakablickar år 1976; dåtidens barn är nutidens vuxna, skadade men inte helt knäckta av de har varit med om. Ett av de barnen är statsåklagaren Leo Ramírez, som har velat dölja att hans juridikstudier i Tyskland finansierades av Colonia Dignidad. Men minnena och människorna kommer tillbaka när han återvänder till farmen.
Det finns många hinder på vägen för rättvisan. Det gäller att reda ut grunderna och hitta bevis för alla rykten om försvunna människor och vapensmuggling. Man måste hitta ledaren Paul Schäfer, men han går inte att få tag på. Dessutom tar koloniinvånarna till våld och hot mot familjen och det egna livet för att påverka dem som driver utredningen, och inte bara de utan även de från grannbyarna som är tacksamma över sjukvården och inte heller vill att Colonia Dignidad skall stängas.
I de åtta avsnitten visas hur utredningen måste pågå på flera plan, och hur den motarbetas på många sätt. Vi får också se grymma behandlingar av människor inne i kolonin varav några får nog av sina plågoandar och försöker fly. Det här är dramaturgiskt inte helt lyckat framfört; till stor del känns det som att handlingen rör sig i små cirklar på samma ställe. Man kan tolka det som att det var precis så som det upplevdes i verkligheten; inget gick snabbt framåt utan det gällde att inte ge upp i tragglandet genom allt motstånd. Men som tittare vill man ändå se litet mer av framåtrörelse och skillnad från avsnitt till avsnitt. Dock blir man ändå engagerad i livsödena för människorna som vill sätta stopp för missförhållandena och bli fria att leva sina liv utan tvång utifrån, och ännu mer när man vet att detta hände på riktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar