torsdag 20 februari 2020

Anathem av Neal Stephenson

Det finns mycket att lockas av i klosterlivet för den med rätt temperament: lugnet i rutinerna, mystiken i de många ritualerna, skönheten i ritualernas utförande, den stillsamma tillfredsställelsen när man börjar förstå vad ritualerna innebär, vetskapen om att det hela tiden finns mer att lära, och att vara omgiven av människor med liknande intresse och disciplin. I den värld som Neal Stephenson tecknar upp i Anathem, Arbre, finns dessutom den extra lockelsen att det som studerats, förvaltats och lärts ut under tusentals år är vetenskap och filosofi.

Dock enbart i teoretisk form; en kortgenomgång av Arbres historia visar att utifrån kommande konflikter ett antal gånger har slagit sönder systemet och tvingat disciplinen till ombildningar och begränsningar. Vi får tidigt ledtrådar till att det utanför murarna finns ett samhälle liknande vårt, med motsvarigheter till bilar, TV, mobiltelefoner och internet. Men innanför murarna finns också ett par högteknologiska detaljer tätt inpå livet: klädseln och en användbar pryl tillverkade av newmatter som kan anpassa sig efter vad bäraren behöver.

Som läsare av Anathem måste man själv börja som en avout, plöja igenom de många obegripliga termerna i de första kapitlen och först långsamt börja förstå vad de innebär (trots trevliga små faktarutor och en ordlista i slutet av boken). Flera av beteckningarna liknar listigt nog våra fastän de har en annan bakgrund, såsom hederstiteln saunt som är en förändrad from av savant. Andra skolor inom det concent där historien börjar har vördnadsbjudande namn såsom Perelithic och Sconic men kan visa sig ha profana och litet roliga ursprung. För mig var det ett nöje att försjunka i de kunniga diskussionerna även när jag knappt förstod argumenten, dels för att jag kände mig som en avout i sin invigningsfas, och dels för att Stephenson redan från början tryfferade berättelsen med humor. Fraa Erasmas som är vår huvudperson är arton år gammal och hamnar ofta i skojbråk med sina jämnåriga. Det ger en välavvägd balans mellan det lättsinniga och högintellektuella som liknar livet som levs av Fraas och Suurs i deras Concent of Saunt Edhar.

Man träder in i ett concent på ett, tio, hundra eller tusen år, och Fraa Erasmas och hans vänner har trätt in som Decennarians. I deras concent finns representanter från alla tidslängder, men de lever strikt åtskilt från varandra; under de dagliga ritualerna då de samlas vid den centrala klockan kan man ana de övriga Fraas och Suurs bakom sina respektive skärmar, och höra deras sång. Millenarians är litet mystiska; det är endast vart tusende år, när deras dörrar öppnas, som man kan utbyta med dem vad som har tänkts och skrivits ned den senaste tiden. Det händer att övergivna barn lämnas till concent för att få växa upp där, men till Millenarians lämnas bara barn som är så nyfödda att de inte har tappat navelsträngen - äldre än så, och de är redan för påverkade av den Saeculara världen.

Det kanske märks att jag är fascinerad och lockad av livet som avout, och gärna hade försjunkit i niohundra sidor av intellektuella diskussioner, sekelgamla stämsånger och utbrott av ungdomligt övermod inom concentets rymliga väggar. Men historien tar ett antal nya, spännande vändningar när the Saecular Power låter stänga observatoriet i Saunt Edhar (och även alla andra concent). I sin frivilliga instängning med flertusenåriga utforskande texter och stora grupper lika intelligenta vänner har hjärnan skärpts till ett nog så skarpt instrument hos våra Suurs och Fraas. Tack vare djupsinniga slutledningar om vad vem har forskat om, och faktiskt några olovliga praktiska undersökningar, upptäcker vår huvudperson och hans närmaste att något rör sig i skyn ovanför Arbre, något som måste kommit från någon annanstans eftersom the Saecular Power är så oroliga.

Av detta följer flera omskakande händelser, när först en, sedan flera och till sist riktigt många avouts måste lämna sin tillvaro för att stå de styrande till tjänst. De kloka hjärnorna skickas ut på uppdrag i blandade grupper och tillsammans med Fraa Erasmas får vi lära oss mer om hur Arbre ser ut, med olika samhällsskick och trosföreställningar bland olika folkgrupper, och till och med inom den mathic world han själv känner till.

Neal Stephenson skriver tidvis mycket teoritungt vilket nog inte är i allas smak, men för mig är texten genomgående lättflytande och intressant. Miljöbeskrivningarna är tillräckligt ingående för att ge en tydlig bild av en del nyckelscener. Avvägningen mellan kosmologiska diskussioner och kärleksbekymmer och allt däremellan är i mitt tycke mycket god, och jag gillar såväl de mest svindlande tankarna som de vardagsrutiner vi får läsa om. Jag skulle gärna stannat kvar som avout på Arbre i niohundra sidor till, med eller utan mystiska fenomen på himlavalvet.

Fler böcker av Neal Stephenson:
Snow Crash
Seveneves

Inga kommentarer: