Det är alltid en tragedi när en människa tar sitt liv. Det är också sorgligt om minnet av någon blir att hen begick självmord, så att allt liv och alla tankar innan det överskuggas. Vad gäller Victoria Benedictsson/Ernst Ahlgren finns det inte bara kloka och underhållande pjäser och böcker att fördjupa sig i, utan också en dagbok där man kan läsa om hennes aptit på livet, sina egna ambitioner och tankar som bildar en konstnärs manifest. Det var detta som grep skådespelaren Mattias Nordkvist när han läste hennes dagboksanteckningar, och nu har han i samarbete med Anna Pettersson dramatiserat valda delar av dagböckerna.
"Ingen får läsa det här!" är det första vi får höra! Men så fortsätter författaren med instruktioner till dem som kommer att läsa, olika för män och för kvinnor. Aha, så man fick läsa ändå - listigt och humoristiskt! Instruktionerna för läsningen säger mycket om författarens tankar, hennes egen tidsanda och det hon hade att ta spjärn mot. Och humorn återkommer flera gånger hos denna skarpsynta tänkare.
Mattias Nordkvist gestaltar Victoria Benedictsson i den klädedräkt vi sett henne bära på foton: en lång svart klänning, hög i halsen, figursydd så att den egentligen ställer ut mer än den döljer. Vid ett tillfälle släpper han medvetet ned rösten i sitt naturliga läge, när han gång på gång citerar Ellen Keys tankar om en fin sommarkväll. Då förstår vi hur han har pressat upp rösten för sitt framträdande, så som kvinnor inknutna i trånga klänningar får pressa fram sin önskade, milda personlighet för omvärlden.
Föreställningen är en knapp timme lång. Den har inslag av film och ljud som inte alltid är så givande. Mest berörande är det alltid när Mattias Nordkvist med kropp och röst spelar fram tankar och frustrationer hos Ernst Ahlgren/Victora Benedictsson. Det är starkt och minnesvärt. Nu längtar jag också efter att se hennes egna pjäser sättas upp på teaterscener, inte för hennes plågsamma döds skull utan för att de verkar riktigt bra.
Länk till Strindbergs Intima Teaters sida om Förbjuden ingång
"Ingen får läsa det här!" är det första vi får höra! Men så fortsätter författaren med instruktioner till dem som kommer att läsa, olika för män och för kvinnor. Aha, så man fick läsa ändå - listigt och humoristiskt! Instruktionerna för läsningen säger mycket om författarens tankar, hennes egen tidsanda och det hon hade att ta spjärn mot. Och humorn återkommer flera gånger hos denna skarpsynta tänkare.
Mattias Nordkvist gestaltar Victoria Benedictsson i den klädedräkt vi sett henne bära på foton: en lång svart klänning, hög i halsen, figursydd så att den egentligen ställer ut mer än den döljer. Vid ett tillfälle släpper han medvetet ned rösten i sitt naturliga läge, när han gång på gång citerar Ellen Keys tankar om en fin sommarkväll. Då förstår vi hur han har pressat upp rösten för sitt framträdande, så som kvinnor inknutna i trånga klänningar får pressa fram sin önskade, milda personlighet för omvärlden.
Föreställningen är en knapp timme lång. Den har inslag av film och ljud som inte alltid är så givande. Mest berörande är det alltid när Mattias Nordkvist med kropp och röst spelar fram tankar och frustrationer hos Ernst Ahlgren/Victora Benedictsson. Det är starkt och minnesvärt. Nu längtar jag också efter att se hennes egna pjäser sättas upp på teaterscener, inte för hennes plågsamma döds skull utan för att de verkar riktigt bra.
Länk till Strindbergs Intima Teaters sida om Förbjuden ingång
 |
| Foto: Ola Kjelbye |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar