De gjorde så konstiga saker förr i tiden; rövade bort en flicka och höll henne fången för att hon skulle börja älska sin kidnappare. Ja, det var turkarna som gjorde det, och de är ju ännu mer underliga. Med en vanlig uppsättning av Mozarts opera Enlevereringen ur Seraljen kan man slå ifrån sig handlingen på liknande sätt, men Kamraterna låter oss tack och lov inte mys-rysa åt de grymma händelserna på scenen. Motsvarande övergrepp finns i vår tid och i vår kultur, och 2017 års uppsättning Enlevereringen har modellerats på den sanna historien om Natascha Kampusch som rövades bort som tioåring och hölls fången i åtta år.
I 2017 års uppsättning har några av birollerna fått gestalt som Konstanzes leksaker, och den starka och modiga Blonde som ser ut som Lilla My (Elsa Ridderstedt) och den mer hotfulle kaninen Osmin (Anders Nyström) som är en present från kidnapparen utmärker sig både genom sina goda röster och intressanta roller. Därtill drömmer Konstanze också om att brodern Belmonte skall ha blivit poliskommissarie och skall komma för att rädda henne.
Inflikade talpartier och scener mellan Konstanze och hennes kidnappare, hämtade från Natascha Kampusch berättelser, ger en tydlig bild av de fysiska och psykologiska plågor som ett liv som instängd skapar. Det är mycket bra att få se och höra operan om en bortrövad flicka utan att man stiliserar och skönmålar hennes fasa. Alla på scenen gör goda insatser, såväl sångare som den lilla men tillräckliga orkestern. Det gör Kamraternas version av Enlevereringen till en väldigt välgjord och sevärd uppsättning som man inte bör missa!
Länk till Kamraternas hemsida
Vi får se barnet på scenen; den lilla, lilla flickan som lyfts iväg av sin store, fege kidnappare, och så tonårsflickan Konstanze i det trånga lilla rummet, sjungande om hur hennes lyckliga dagar tog slut. Det finns en skevhet i att Mozarts vackra, livsglada musik illustrerar sådana hemskheter, men sorgen i Natalie Hernborgs röst när hon sjunger om sin smärta går inte att ta fel på.
I 2017 års uppsättning har några av birollerna fått gestalt som Konstanzes leksaker, och den starka och modiga Blonde som ser ut som Lilla My (Elsa Ridderstedt) och den mer hotfulle kaninen Osmin (Anders Nyström) som är en present från kidnapparen utmärker sig både genom sina goda röster och intressanta roller. Därtill drömmer Konstanze också om att brodern Belmonte skall ha blivit poliskommissarie och skall komma för att rädda henne.Inflikade talpartier och scener mellan Konstanze och hennes kidnappare, hämtade från Natascha Kampusch berättelser, ger en tydlig bild av de fysiska och psykologiska plågor som ett liv som instängd skapar. Det är mycket bra att få se och höra operan om en bortrövad flicka utan att man stiliserar och skönmålar hennes fasa. Alla på scenen gör goda insatser, såväl sångare som den lilla men tillräckliga orkestern. Det gör Kamraternas version av Enlevereringen till en väldigt välgjord och sevärd uppsättning som man inte bör missa!
Länk till Kamraternas hemsida
 |
| Foto: Mikael Silkeberg |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar