Filmmusik kan vara värd att lyssna extra på. Ibland är den noggrant utvald av en regissör eller ljudläggare bland redan skrivna verk, ibland är den specialkomponerad för filmen. I skräckfilmer leks det med tittarens känslor; musiken kan hjälpa till att frammana den kusliga stämningen, men också måla upp den bild av harmoni som snart skall trasas sönder av en motorsåg eller en demon från helvetet.
I konserten med namnet The Horror låter Konserthuset än en gång den pålitlige filmkännaren Orvar Säfström sätta samman och presentera ett program med intressant musik ur filmhistorien, den här gången med temat skräck. Det börjar skrämmande vackert med Jerry Goldsmiths Ave Satani ur The Omen, där Katarinakörerna gör en viktig insats. Tubular Bells ur Exorcisten, Carrie's theme och Bucket of Blood av Pino Donaggio - så många plågade unga flickor! Tillbaka i Sverige får vi Eli's Theme av Johan Söderqvist ur Låt den rätte komma in. Kungliga Filharmonikerna spelar som vanligt skickligt, ledda av dirigenten Giedré Slekyté, och låter musiken komma till sin rätt. Ljussättningen är också snygg och kongenial med musiken.
Även för mig som inte är något större fan av skräckfilmer, och därför har sett mycket få av de refererade filmerna, är det en spännande upplevelse att höra musiken, speciellt med Orvar Säfströms kunniga och personliga introduktioner. För en skräckfilmsälskare måste det kännas ännu mer intensivt att höra kända musikstycken ur gamla favoritfilmer: The Evil Dead, Hellraiser, Poltergeist, Fredag den trettonde, Cannibal Holocaust. Flera av de framförda styckena har behövts arrangeras för orkestern, i flera fall av Andreas Hedlund, och hans arrangemang av John Carpenters suggestiva slinga ur Halloween driver långsamt mot ett fantastiskt klimax.
Till en av de mest centrala scenerna i The Shining valde Stanley Kubrick Krzysztof Pendereckis Polymorphia, ett egentligen litet svårlyssnat modernt verk som dock blir en perfekt illustration av Wendys insikt i Jacks tilltagande galenskap. David Julyans The Descent är mycket vacker men inte utan ett stråk av hotfullhet.
TV-serier är en rik källa till skräckupplevelser, och tre välvalda vinjetter hade broderats ut och satts samman till ett sugande medley: The Walking Dead, American Horror Story och Penny Dreadful. Så följde musik ur Rosemary's Baby av Krzystof Komeda, och sist i ordinarie programmet rikt spelande skräckstämningar ur The Beyond, komponerad av Fabio Frizzi som var närvarande i salen och fick entusiastiska applåder. Vilken suverän konsert! Men för att skicka ut oss i försommarkvällen med en glädjefull melodi (fast ändå skönt obehagliga minnen) avslutades det hela med Summer Is A-Cumen In, som sjungs så livligt i slutscenen av The Wicker Man. Efter science fiction och fantasy; tack för ännu en lyckad temakonsert! Jag ser fram emot vad Konserthuset kan hitta på härnäst i samma ådra.
I konserten med namnet The Horror låter Konserthuset än en gång den pålitlige filmkännaren Orvar Säfström sätta samman och presentera ett program med intressant musik ur filmhistorien, den här gången med temat skräck. Det börjar skrämmande vackert med Jerry Goldsmiths Ave Satani ur The Omen, där Katarinakörerna gör en viktig insats. Tubular Bells ur Exorcisten, Carrie's theme och Bucket of Blood av Pino Donaggio - så många plågade unga flickor! Tillbaka i Sverige får vi Eli's Theme av Johan Söderqvist ur Låt den rätte komma in. Kungliga Filharmonikerna spelar som vanligt skickligt, ledda av dirigenten Giedré Slekyté, och låter musiken komma till sin rätt. Ljussättningen är också snygg och kongenial med musiken.
 |
| Foto: Jan-Olav Wedin |
Även för mig som inte är något större fan av skräckfilmer, och därför har sett mycket få av de refererade filmerna, är det en spännande upplevelse att höra musiken, speciellt med Orvar Säfströms kunniga och personliga introduktioner. För en skräckfilmsälskare måste det kännas ännu mer intensivt att höra kända musikstycken ur gamla favoritfilmer: The Evil Dead, Hellraiser, Poltergeist, Fredag den trettonde, Cannibal Holocaust. Flera av de framförda styckena har behövts arrangeras för orkestern, i flera fall av Andreas Hedlund, och hans arrangemang av John Carpenters suggestiva slinga ur Halloween driver långsamt mot ett fantastiskt klimax.
Till en av de mest centrala scenerna i The Shining valde Stanley Kubrick Krzysztof Pendereckis Polymorphia, ett egentligen litet svårlyssnat modernt verk som dock blir en perfekt illustration av Wendys insikt i Jacks tilltagande galenskap. David Julyans The Descent är mycket vacker men inte utan ett stråk av hotfullhet.
TV-serier är en rik källa till skräckupplevelser, och tre välvalda vinjetter hade broderats ut och satts samman till ett sugande medley: The Walking Dead, American Horror Story och Penny Dreadful. Så följde musik ur Rosemary's Baby av Krzystof Komeda, och sist i ordinarie programmet rikt spelande skräckstämningar ur The Beyond, komponerad av Fabio Frizzi som var närvarande i salen och fick entusiastiska applåder. Vilken suverän konsert! Men för att skicka ut oss i försommarkvällen med en glädjefull melodi (fast ändå skönt obehagliga minnen) avslutades det hela med Summer Is A-Cumen In, som sjungs så livligt i slutscenen av The Wicker Man. Efter science fiction och fantasy; tack för ännu en lyckad temakonsert! Jag ser fram emot vad Konserthuset kan hitta på härnäst i samma ådra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar