*** Varning: Massor av spoilers om du inte har läst de första delarna av trilogin om Hungerspelen ***
Så har då Katniss räddats från sin andra omgång av Hungerspelen, till det mytomspunna Distrikt 13. Tack och lov är också hennes mor, syster och vän Gale där, räddade i sista minuten från Distrikt 12 innan det brändes till aska av styrkorna från Capitol. Men nu är det inte frid och fröjd att ha tagit sig till Distrikt 13; där knappt om resurser och man lever under upprustning för att kunna störta diktaturen i Capitol.
Livet i Distrikt 13 är faktiskt ännu mer detaljstyrt än i Distrikt 12; man har ständig uppsikt över sina invånare som är avdelade till stridsträning, noggrant avpassade matpauser och då och då stunder med det ödesmättade namnet Reflektion. Nej, tack och lov hör man ingen hjärntvätt eller nyspråk, men den ingående styrningen gör det klart från början att livet i Distrikt 13 inte är något fullgott alternativ till diktaturen under huvudstaden. Officerer som fört befäl i revolution och krig är heller sällan lämpade att leda ett land i fred. Finns det några planer för demokrati och sanningskommissioner efter att man lyckas att störta President Snow? Det kanske inte finns tid i boken att utveckla det, men det är något jag funderar på medan jag läser.
Något jag också funderar på är hur många människor det lever i de olika distrikten. Om Panem motsvarar ett USA förött av krig så kan inte alla invånare ha överlevt, tänker jag mig. Men jag får aldrig någon känsla av några större folkmängder, snarare att det bara verkar bo några tusental eller tiotusental i varje distrikt. Nåväl, de frågorna kan jag skjuta åt sidan.
Handlingen i Mockingjay är spännande. Nu samlar man sig alltså för att attackera de distrikt som fortfarande är trogna huvudstaden, och till sist Capitol självt. Soldater, vapen, planer, allt måste vara i toppskick, och det är spännande att läsa om de tekniska förberedelserna. Det är också tydligt att precis som i Hungerspelen så är det viktigt att presentera vad som händer i TV, att visa sin egen sida i ett vinnande ljus. Så lika viktiga som de väpnade styrkorna är alltså kameramännen, stylisterna och så Mockingjay, Katniss själv, symbolen för revolutionen. Är det cyniskt? Nej, snarare förståeligt och oundvikligt. The revolution WILL be televized - ledsen att säga emot dig postumt, Gil Scott Heron.
Under min läsning av Mockingjay blev det klart att President Snow kommer att spelas av Donald Sutherland. Vilken fantastisk rollbesättning! Han kommer att bli perfekt; intelligent, opålitlig och med en farlig glimt i ögat. Det berättas också att boktrilogin kommer att bli till fyra filmer. Jag hoppas att det främst är handlingen i Mockingjay som sprids ut på två filmer. Det finns en del kapitel där berättelsen går litet för snabbt framåt, där jag gärna hade velat få fler detaljer och allra helst några djupdykningar i vad som händer.
Trilogin om Hungerspelen är riktigt spännande, och även om jag tycker att den första boken är bäst, håller Suzanne Collins intresset uppe genom hela serien. Men trots att jag engagerar mig i hur det går för Katniss och människorna omkring henne, är det hela tiden litet på distans. Berättelsen tar mig inte in under hennes hud, jag känner inte hungern eller rädslan så starkt som jag kan göra när jag läser andra berättelser. Men jag tycker ändå att böckerna om Hungerspelen är välskrivna, tänkvärda och läsvärda, och jag ser fram emot att se dem på bioduken.
Fler böcker av Suzanne Collins:
The Hunger Games
Catching Fire
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar