I videofilmen där Jacob Fellman introducerar sin fotoserie, berättar han om hur städer vittnar om att vi människor vill leva nära varandra, hur mycket vi än klagar på varandras dåliga vanor som stör oss. Det håller jag med om, och det tycker jag om! Felländers utställning heter I want to live close to you, och jag tycker om bilderna. Men jag tycker inte att de illustrerar särskilt väl vad Felländer talade om.
Jacob Felländer har rest till några av jordens stora städer; New York, Hong Kong, Paris, Bombay, Los Angeles och även lilla Stockholm. Genom att exponera samma filmrulle flera gånger har detaljer från de olika städerna fastna på samma foto. "Skyskrapan brinner" tänker jag utan panik när jag ser fasader med hundratals fönster i röda och gula nyanser i vinklar mot varandra. Jag kommer att tänka på de rullande gatorna i Inception och på dimensioner som möts i en skarv av universum. Fotona är fantasieggande och vackra att se på.
Men man ser ju nästan inga människor! Man får tänka sig att de finns i husen, men stadsbilderna är ändå märkligt folktomma. Dessutom, när byggnaderna överlappar varandra och horisonterna tappar sin tydlighet, har också de olika städernas egna kännetecken suddats ut. Även om jag vill tro att världens alla stadsbor har någon metropolitisk känsla gemensamt, så vill jag också tro att varje stad har sin egen puls och en unik stämning. Det försvinner när fem städers fasader glider in i varandra. Men det är bara smärre invändningar. Jacob Felländers bilder är drömska och dekorativa.
Länk till Fotografiska Muséets sida om I want to live close to you
Jacob Felländer har rest till några av jordens stora städer; New York, Hong Kong, Paris, Bombay, Los Angeles och även lilla Stockholm. Genom att exponera samma filmrulle flera gånger har detaljer från de olika städerna fastna på samma foto. "Skyskrapan brinner" tänker jag utan panik när jag ser fasader med hundratals fönster i röda och gula nyanser i vinklar mot varandra. Jag kommer att tänka på de rullande gatorna i Inception och på dimensioner som möts i en skarv av universum. Fotona är fantasieggande och vackra att se på.
Men man ser ju nästan inga människor! Man får tänka sig att de finns i husen, men stadsbilderna är ändå märkligt folktomma. Dessutom, när byggnaderna överlappar varandra och horisonterna tappar sin tydlighet, har också de olika städernas egna kännetecken suddats ut. Även om jag vill tro att världens alla stadsbor har någon metropolitisk känsla gemensamt, så vill jag också tro att varje stad har sin egen puls och en unik stämning. Det försvinner när fem städers fasader glider in i varandra. Men det är bara smärre invändningar. Jacob Felländers bilder är drömska och dekorativa.
Länk till Fotografiska Muséets sida om I want to live close to you
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar