Petter Zennström på Lars Bohman Gallery

I det första utställningsrummet på Lars Bohman Gallery hänger en lång rad av små tavlor i svartvitt med tydliga konturer. De visar underliga föremål som ser ut att fungera, men till vad? Några motiv upprepas flera gånger. Jag försöker avläsa dem som om de vore ett hemligt kodspråk, men hittar inget mönster. Det är i alla fall spännande. Två större verk som hänger på var sin vägg är däremot så överlastade och påträngande att jag blir stressad av att se på dem, såväl på nära som på långt håll.

När jag kommer in i nästa rum kliver jag trettio år bakåt i tiden. Bilder från åren kring 1980 visar onda kapitalister och deras lakejer som trampar på det lidande proletariatet. Grinande döskallar med hycklande pratbubblor dyker upp under rubriken "Dödens Nyheter". ÅHH SÅ TRÅKIGT! Jag är så glad att tidsandan har rört sig ifrån den här sortens plakatkonst. Till vilka vänder sig någon som gör så här infantila skriva-på-näsan-bilder? Till kapitalisterna, som skall skämmas och skänka bort sina fabriker till arbetarna? Eller till en skock av bekymrade vardagsrumsrevolutionärer som får sin världsbild bekräftad?

Petter Zennström: Nya Dödens Nyheter, med Frihet och Demokrati (1985)

Människor som skapar så här övertydliga bilder tror nog själva att de avslöjar hyckleriet i samhället, men jag ser bara att de skapar en egen kanon av vedertagna åsikter att upprört nicka i takt åt och sedan gå hem och glömma. Det finns mycket mer ifrågasättande konst idag som verkligen väcker nya idéer och får en att vilja tänka vidare, och det är jag glad för.

Länk till Lars Bohman Gallerys sida om Petter Zennström