onsdag 17 mars 2010

Mahler-festival: Symfoni nr 7

Symfoni nr 7 i e-moll
Norrköpings Symfoniorkester
Dirigent Alan Buribayev

Mahlers sjunde symfoni är en skvader. Nog för att hans tidigare symfonier var och en innehåller stor spännvidd, men de här fem satserna spretar åt så olika håll att det är svårt att tycka om den sjunde symfonin. Gustav Mahler ville ju med sin musik pröva nya vägar, och här börjar hans musik närma sig modernare 1900-talsklanger, men det sker delvis snubblande.

Den första, långa satsen låter som en äventyrshistoria. En hotfull inledning, därefter en hjälte i hektisk ritt för att komma till undsättning, en stunds vila, en svår kamp och så ett heroiskt slut. Men det är inget lyckligt slut, för oron som dominerat i satsen finns med hela vägen. En del melodislingor är så barnsliga att jag blir generad, men jag påminner mig om att Mahler vid det här laget var en mogen kompositör och måste ha menat vad han gjorde.

Den andra satsen är den första med namnet Nachtmusik. Det är ett glatt och underhållande stycke, som något som är tänkt att spelas på en kurort eller snarare illustrera sällskapslivet på en kurort. Därefter följer den mest moderna och mest lyckade satsen, Schattenhaft. Där har Mahler lyckats skapa klanger som inte så lätt förnöjer örat, men som ändå är njutbara. Deras disharmoni orsakar inte längre olust utan ett översinnligt vemod. Vackert.

Den fjärde satsen, som också heter Nachtmusik, är en mer romantisk historia än den förra nattmusiken. Kanske en begynnande, försiktig förälskelse? Några ögonblicks ro innan den avslutande satsen, som bjuder på mer konventionellt vacker musik: lekfullt och glädjerikt utan att bli trivialt. Efter alla experiment och humörväxlingar är det mycket välkommet. Men även här sker några utbrytningar i nya takter och temperament, och nu har mitt tålamod börjat sina. Som tur är mullrar symfonin in i ett magnifikt slut med kraft och litet humor.

Norrköpings Symfoniorkester spelade hela verket sammanhållet och kompetent, burna av Alan Buribayevs energi. Även om verket är svårt och svårlyssnat, var det mycket väl spelat och hela kvällen en intressant upplevelse.

2 kommentarer:

Hermia sa...

Vi får se om det blir någon Mahler i Gävle, du gör mig i alla fall sugen på att höra mer av honom. Kanske en minifestival i hemmet..

Jenny B sa...

Det är en fantastisk upplevelse och mycket intressant att kunna höra och jämföra hans musik! Det var kanske tur att jag var bortrest i två dagar och missade femte och sjätte symfonin, så att jag inte riskerar Mahler-utmattning.