fredag 18 september 2009

Pärlfiskarna på Folkoperan


Kärleken mellan de två älskande i operan Pärlfiskarna gäller liv och död, inte bara för dem själva utan för ett helt folk. Så stor är kärlekens kraft att det kan skapa hopp och kanske välgång om man svär att avstå från den, i det bysantinskt styrda landet där operan utspelar sig.

Folket är svagt och olyckligt för miljön är förgiftad. Deras ensamme härskare Zurga låter dem leva på hoppet om den magiska pärlan som är nyckeln till all världens lycka. Han har också tillkallat en prästinna som skall blidka naturen och trösta folket. Dagen innan prästinnan för evigt skall avsvärja sig jordisk kärlek för att kunna ge folket lyckan, kommer Zurgas barndomsvän Nadir tillbaka till landet. De lovar varandra att glömma sin gamla ovänskap, men det är inte så enkelt. Kvinnan som väckte båda deras ungdomliga kärlek, Leïla, är förstås den ankomna prästinnan. Återuppväckt kärlek, avundsjuka, härsklystnad och krav på hämnd är vad som följer.

Läser man handlingen i programmet låter det mycket komplicerat, ja, mer komplicerat än vanliga libretton, som kan vara nog så förvirrande. Men gestaltningen på scenen förklarar allt. Bland ungdomarna som spelar huvudrollerna som unga tycker jag väldigt mycket om Foad Arbabi, som andlöst och ordlöst visar upp förälskelse, besvikelse, svartsjuka och hat.

Jeremy Carpenter som sjunger Zurga har en stark och varm baryton. Carl Unander-Scharin som sjunger Nadir har en tenor som ligger närmare talspråk, och därigenom kan han vara mer uttrycksfull i sin sång. Ibland ligger han farligt nära musikalens ton, men det behöver ju inte vara helt fel. De båda rösterna klingar skönt både enskilt och tillsammans i den vackra duetten under första akten. Daniel Frank som den manipulerande Nourabad är fascinerande på sitt eget sätt.

Men den klarast lysande stjärnan är Elin Rombo som Leïla. Efter en aria vacklande på gränsen till skräck i första akten, är Leïla/Rombo ett under av styrka och gudomlig sångkonst genom hela andra akten. Det är så underbart att få se och höra en sopranroll i en opera som är stark, klok och även stolt, och Elin Rombo gör en oförglömlig insats som den intelligenta Leïla.

Jag uppmanar alla att skynda till Folkoperan för att få se och höra detta mästerverk!

1 kommentar:

Glamourbibliotekaren sa...

Mmm, det høres fint ut! Jussi har jo udødeliggjort duetten en gang for alle - den er vakker!