måndag 14 september 2009

Den larmande hopens dal av Erik Andersson


Lokaltidningar är en genre för sig. Boskapsauktioner, skoluppträdanden i hembygdsgårdarna, årets loppmarknad i varje by. Säkerligen står inte de lokala organen från övriga landsändor de skaraborgska efter, men eftersom jag är uppvuxen i de trakterna har jag lätt för att känna igen den specifika lokalpatriotismen som blommar ut i tidningen Varas Värn. Trettioen korrespondenter, var och en med noggrant specificerade geografiska områden, kreerar tillsammans artiklarna till denna centrala nyhetsförmedlare. Inte bara härad och socken utan även familjeförhållanden, personliga erfarenheter och specialintressen kan avgöra vem som får nästa scoop.

Nyheterna som fyller tidningen är ett mikrokosmos med detaljer av Borgeska mått. Krönikor över födelsedagsfester, djupintervjuer med potatisfabrikörer och referat från möten för olika sällskap är vad som bjuds. Och detaljer, i övermått, kan varje person som får komma till tals bidra med. Egna teorier om historiken bakom ortsnamn slår ofta över i redogörelser för västgötabygdens forna storhetstider utblandat med ett mått konspirationsteori gentemot Stockholmarna. De här samtalsämnena, de officiellt klingande formuleringarna och de smålustiga personnamnen som bärs med uttalad självklarhet - allt känns så välbekant för mig, fastän Erik Andersson har skruvat upp intensiteten bara ett litet snäpp.

Till Varas Värn kommer den nyutexaminerade journalisten Ina Ljung. Till en början förvånas och förvirras hon av trivialiteterna i nyhetsbevakningen. Men snart finner hon spänningen i den intima nivån på rapporteringen - eller kanske är det hon själv som gjuter bensin på den pyrande elden? Kan ett nytt bondeuppror vara i antågande?

Boken balanserar på den mycket otydliga gränsen mellan fullständigt trovärdigt och komplett galet, och är hela tiden spännande och rolig. Jag hoppas och tror att blandningen av allvar och överdrift är lika underhållande för dem som inte har personliga minnen av byoriginal, idiom och lokalpatriotism.

Inte helt ovidkommande fotnot ur verkligheten:
Skaraborgsradions genomgång av de närmast förestående händelserna i trakten rubricerades Ivalemä, ett uttryck som var mig obegripligt under hela uppväxten. Först i vuxen ålder lyckades jag uttyda det till Ni var väl med? Aha.

5 kommentarer:

Glamourbibliotekaren sa...

JEG VIL LESE DEN!!

Hermia sa...

Jag tyckte jättemycket om den här boken! Den kändes så knasig att den inte riktigt kändes som att den var på riktigt... Kul att du läst den (och att du dessutom känner igen dig..:-))

Jenny B sa...

Det är en helt suverän bok! Erik Andersson har en unik berättarröst och en förmåga att skapa en spännande historia mitt i den mellansvenska myllan. Nu rekommenderar jag den till höger och vänster!

Silverback sa...

Tyvärr är din tolkning av "ivalemä" fel. Ordet betyder "emellanåt" eller "då och då"

Jenny B sa...

Tack för din input, Silverback. Jag blev fundersam och sökte vidare på ordet, och hamnade på en sida från P4 Skaraborg, där de definierar ordet till att betyda "tillsammans med", "bland annat med".



P4 Skaraborg