Många människor älskar naturen, känner sig hemma i den, känner sig besläktade med den. En del intresserar sig främst för valda delar av naturen, och pressar blommor i herbarium eller sätter upp fjärilar på nålar. Att måla eller se på tavlor av djur och växter är ett annat litet distanserat sätt att intressera sig för naturen.
En av Linn Fernströms stora tavlor visar en konstnär som sitter med penslar och ett målarblock i en stiliserad miljö. Hon är omgiven av sparsamt utplacerade blommor och små döda eller bedövade möss. Men hon kan inte hålla sig till att bara studera och måla av dem; en av blomstjälkarna är täckt av färgklickar, och nu riktar hon penseln mot den närmaste lilla muskroppen.
På en annan tavla ser vi ett allvarligt barn som lyfts av en insekt i en sträng från huvudet, och av två tunna små blommor som har vuxit igenom fötterna. Det är som om de bräckliga växterna och insekterna tänkt starta ett eget herbarium (androarium?) med sina favoritexemplar av människor.
Alla verk visar en eller ett par människor i sparsamt natur-härmande scenerier: skogsmöss, undulater, blommor eller insekter är regelbundet utplacerade över ytorna. På två tavlor håller en kvinna armarna om något som inte syns, men har storleken av ett spädbarn. Det ligger spädbarn utan föräldrar i träsklandskapet på några andra av tavlorna. Fastän de är så stora, är det en känsla av bräcklighet som Linn Fernströms tavlor förmedlar.
Länk till Galleri Lars Bohman
2 kommentarer:
mmm... det høres fint ut!!
Jo, det var en upplevelse, även om jag inte blev så tagen som jag hade trott. Jag önskar jag hade sett fler av hennes tidigare utställningar!
Skicka en kommentar