Storm över Frankrike av Irène Némirovsky

Jag måste erkänna att jag inte är så intresserad av krigsberättelser om soldater, strider och modiga män. Därför var jag först tveksam till att börja boken Storm över Frankrike, trots lovorden om Némirovskys språk och intelligens. Men just intelligensen och utförandet hos Némirovsky hade nog gjort vilken berättelse som helst till en njutning. Efter tio sidor var jag fast.

Nu är det inte historien om slagen och truppförflyttningarna vi får oss till livs. Istället är det historien om civilpersonerna och hur de beter sig när kriget närmar sig dem och påverkar deras vardagsliv. Nu är det dessutom människor ur de övre samhällsklasserna det handlar om, och det gör kontrasten mellan krigshotet och de mer triviala bekymmer det orsakar mycket starkare. När det är dags att evakuera Paris, packar Charles Langelet sitt vackraste porslin! Människor intresserar honom inte, bara skönheten i skapade ting.

Némirovsky är skoningslös när hon släpper fram sina huvudpersoners inre tankar. De svåra omständigheterna under flykten från Paris tar fram det sämsta hos många av dem. Madame Péricand berömmer sig av att vara en god människa som delar med sig av de kex och russinbullar de fått med sig - obs, bara till dem som hon ser som sina jämlikar, förstås! Men när hon märker att det inte längre finns något i matväg att köpa i affärerna, blir det ett brått slut på givmildheten.

Utan att ha gett oss personernas bakgrundshistorier, lyckas Némirovsky teckna hur kriget omkullkastar alla planer på ett lugnt liv, vare sig det är under goda eller normala omständigheter. Det blir tydligt hur onödigt och meningslöst det är att ett krig får lov att rycka upp vardagen för människor. Men allt är skrivet utan självömkan, däremot med en klar cynism över människosläktets futtighet, och ändå inte utan sympati och kärlek.

Inkluderat i boken är Irène Némirovskys egna anteckningar om planerna för boksviten (som skulle blivit mycket längre) och bakgrundshistorien om hur den skrevs. Det gör det hela så mycket mer sorgligt att veta att det här mästerverket inte hann avslutas, även det på grund av det sjuka kriget och motbjudande raslagar. Det ger en iskall påminnelse om att Némirovsky faktiskt såg och tolkade händelserna i samma ögonblick som de skedde, ända in på hennes
bara skinn.

Andra böcker av Irène Némirovsky:
Ensamhetens vin