Stockholm Jazz 2008, tredje dagen

Tredje dagen var det dags för läcker jazz, äkta rock och något mittemellan. Tommy Körberg och ett bra band inkluderande Max Schulz spelade gamla rockklassiker. Musiken lät bra, men Körbergs mellansnack var i mossigaste laget. Mindre prat och mer låtar hade varit bättre.

Äntligen fick så finjazzen komma upp på Stora Scenen! San Francisco Jazz Collective är en grupp begåvade musiker, Joe Lovano med flera, som samlas varje år för att spela egna låtar och musik av en artist de valt ut på förhand. I år hade de valt att koncentrera sig på Wayne Shorter, så förutom nyskrivna stycken spelade SF Jazz Collective egna arrangemang av Shorters musik. Det var skönt att höra gedigna jazzmusiker spela komplexa låtar i intrikata arrangemang.

På Nya scenen var trion MusicMusicMusic en positiv överraskning. Med humor och driv spelade gruppen både egna stycken och klassiker som låten som gav dem gruppnamnet. Härligt! Jag hade inte bråttom att gå tillbaka till Stora scenen, där Nils Petter Molvaer Group spelade. För att skryta om vilken globetrotter jag är, vill jag säga att jag hörde dem spela i Oslo precis en vecka tidigare. Den nästan oigenkännliga trumpeten och de eteriska klangerna är vackra, men det blir ganska snart långtråkigt. Man skulle kunna kalla det för world music, om det inte vore för att jag tror att några aliens i ett rymdskepp en ljusvecka härifrån har skruvat in Nils Petter Molvaer Group och säger "Wow! Det här låter ju precis som hemmavid!" Snarare space music alltså.

Allt som allt var det en jättebra dag, men alla andra konserter bleknade ändå i jämförelse när Patti Smith klev in på scenen. Vilken rockhjälte! Jag är inte på långa vägar tillräckligt bekant med hennes verkskatalog (än), men nu är jag så otroligt imponerad. Bandet levererar rökare efter rökare, tungt och säkert men aldrig på rutin. Publikkontakten och närvaron är fantastisk. Patti Smiths röst kan vara rå, känslig och stark på samma gång, hon menar varje ord hon sjunger och gör dem till sina egna. En sådan guldkonsert!

Som en avslutning spelade Kullrusk, Jonas Kullhammar och Per "Ruskträsk" Johansson, på nya scenen. I år drar de åt det psykedeliska hållet, och saxofonerna får låta som elgitarrer ibland. För att göra saken ännu bättre släppte gruppen en LP-skiva! Den kommer inte att släppas på CD, bara på vinyl och i begränsad upplaga. Så coolt! Ja, det här var en jättebra dag på jazzfestivalen.