lördag 19 juli 2008

Stockholm Jazz 2008, sista dagen

Ännu en bra dag, extra lång för att det var lördag, med god musik på jazzfestivalens utomhusscener! Det började bra med de unga, unga killarna i The Disciples of Groove som spelade egna kompositioner. Så intog Fredrik Ljungkvist den stora scenen med sin nyaste konstellation Yun Kan 10. Det är ett antal bra musiker som spelar mycket egensinnig jazz. Jag tror säkert att de har en plan, men den går mig faktiskt förbi. Jag försökte intensivt, men fann ingen väg in i deras sound. Samma sak med Trondheim Jazz Orchestra som spelade på samma scen timmen efter.

Så härligt då att Esperanza Spalding gnistrade som guld på den lilla scenen däremellan! Den unga sångerskan/basisten och hennes medmusiker dansade sig igenom en repertoar med uppdaterade standards, med känslan för melodin och rytmen lysande från hjärtat och ut genom varje por. En fantastisk konsert!

Jag missade Wildbirds & Peacedrums på Acceleratorfestivalen häromveckan för att de spelade så sent. Kanske passade det ändå bättre att höra dem här på jazzfestivalen istället, där deras musik var ett spännande avbrott mot det som spelades före och efter. De intensiva trummorna och den suggestiva sången lät som sagor från en annan värld.

Ulf Wakenius' distinkta gitarrspel fungerade väldigt bra med de andra i Scott Hamilton Scandinavian Five. Det var en glädje att höra erfarna, kompetenta musiker i gott samarbete.

När Van Morrison började spela var hela festivalområdet fullt av fans. Trots god stämning på scenen - ja, Van the Man skrattade till och med och småskojade med bandet - lät de första låtarna struttiga och oinspirerade. Men med Saint James Infirmary Blues kom den stora vändningen. Van Morrisons sång blev friare, musiken blev mer samspelt och svängde bra, och det liksom Van Morrisons goda humör höll i sig hela resten av konserten.

En del gick hem efter Van Morrison, andra kom till, så jag tror att lika många var kvar för att höra Joan Armatrading spela sist av alla på jazzfestivalens sista dag. Med god publikkontakt och sitt trygga sound, rullade hon på stadigt som tåget. Det var en fin konsert och en fin festival att minnas länge.

4 kommentarer:

Glamourbibliotekaren sa...

Oooh, Trondheim jazzorkester, noen gamle kjenninger av meg! :)

Jenny B sa...

Jag hörde dem inte så noga, men de fick fin kritik i tidningarna!

Bokomaten.. sa...

Joan Armatrading hade varit fräckt att höra live.:) Känns som att det oftare är roliga evenemang i Stockholm än Köpenhamnsområdet..

Jenny B sa...

Ja, jazzfestivalen är en höjdare, och jag är så tacksam att den finns!