Jag börjar med litet namedropping.
Jean Paul Marat var mannen som personifierade folkets röst i revolutionens Frankrike.
Charlotte Corday var kvinnan som tog Marats liv.
Jacques-Louis David var mannen som målade tavlan av Marat död i sitt badkar med pennan ännu i sin hand.
Markis de Sade var mannen som gav sadismen sitt namn och skrev dramatik medan han satt intagen på hospitalet Charenton.
Richard Weiss var mannen som skrev den föreliggande pjäsen, där han låter Sade sätta upp en pjäs om Marats död.
Tobias Theorell är mannen som regisserar den föreliggande pjäsen på Stockholms Stadsteater.
Lennart Jähkel är mannen som spelar Markis de Sade i den föreliggande pjäsen.
Andreas Kundler är mannen som spelar paranoikern som spelar Marat i den föreliggande pjäsen.
Spegelbilder av spegelbilder av händelser som kanske har hänt. Det är inte historisk autenticitet som är det viktiga här, utan vad som händer i stunden och hur det händer. Markis de Sade regisserar sin pjäs om Marat med sina medpatienter på sinnessjukhuset. De mest förvirrade av de intagna är statister, men blir så upptrissade av stämningarna i pjäsen att varken vi i publiken och vårdarna på scenen vet vad som hör till spelet och vad som är spontana utbrott.
Den anemiska flickan som spelar Charlotte Corday (Nadja Weiss) måste oftast bäras eller rullas in och väckas när hon skall säga sina repliker. Erotomanen som spelar Duperret (Ulf Eklund) tar varje tillfälle att klämma henne på brösten.
de Sade, Marat, Corday och Duperret får mötas i ideologiska diskussioner som är mycket intressanta. Markis de Sade som dyker upp som sig själv i sin egen pjäs-i-pjäsen tar sig också tillfälle att fläta in sin fascination för våldsam sexualitet i sin argumentation. "Unga oskuldsfulla flicka, piska mig medan jag berättar om revolutionen!" Jag skrattar flera gånger, för det är välspelat och jättekul.
Än en gång slås jag av att Stockholms Stadsteater faktiskt inte har en enda dålig skådespelare, och därtill är fantastiskt bra på att skapa helgjutna föreställningar med en välkoreograferad ensemble. Mordet på Marat är ännu en fullträff.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar