Djungelboken på Stockholms Stadsteater

Rusa till Stadsteatern för att se den här fantastiska föreställningen! Låt det inte hindra att den är riktad till ungdomar, och att det sitter brölande tonåringar i publiken. Det här är sång och dans och en bra historia. Tio år från nu har ett krig ödelagt Stockholms innerstad, och djuren har tagit över. Vi ser trappan, plattan och Sergelgången vi precis gick förbi för att komma in på teatern, förfallna och övertäckta med sopor.

Människobarnet Mowgli (Kristofer Fransson) uppfostras av vargarna, det fria folket, med hjälp av den läckra trans-pantern Bagheera (Peter Gardiner) och den pålitlige sluggern björnen Baloo (Leif Andrée, lysande som alltid). Tigern Shere Khan (Lars Göran Persson) dödade Mowglis familj och är fortfarande ute efter pojken. Men hur skräckinjagande och intrigerande Shere Khan än är, har Mowgli andra djur vid sin sida. Ett av dem är ormen Kaah (Frida Westerdahl), som ser ut som Uma Thurman i Kill Bill. Hon är vacker och farlig, och hon förför eller förstör den hon själv vill.

Två apor (Johannes Bah Kuhnke och Christian Hillborg) leker och skämtar som självupptagna brats-wannabes. De verkar harmlösa och underhållande, tills de märker att Mowgli inte kan ge dem vad de vill ha. När den ytliga vänskapen förbyts i besvikelse blir det tjattrande ap-gänget hotfullt. Tankarna går direkt till mobbing bland högstadieungar, eller vilken annan klick som helst som inte kommit så långt i sin utvecklingen.

 Foto: Petra Hellberg

Föreställningen är fylld med bra sång och dans (musik av Eric Gadd) och koreograferade slagsmålsscener. Ensemblen är så samspelt och full av energi, och varje sång- eller dansnummer kommer precis där det behövs för handlingen. Det är vackert, upplyftande, sorgligt och medryckande för både barn och vuxna. Jag blir så glad och stolt över Stadsteaterns ambitioner och lyckade genomförande. Missa inte Djungelboken!

Länk till Djungelbokens sida hos Stadsteatern