Efter 33 år har Rut och Ragnar äntligen tagit mod till sig. Nu skall det ske! Rut manar Ragnar att falla på knä när han frågar henne. Fast sedan får hon falla på knä och fråga honom samma sak. Och så lovar de varandra högtidligt att skiljas, och lämna den andre i fred, tills dess döden skiljer dem från dem själva. Ja, skilsmässoförfarandet går litet lättsamt till, som om det vore en blommande förälskelse på väg mot frieri. Men det är ju raka motsatsen som sker, och det dyker upp i form av fördelande av möbler. En del går lätt att överlåta till den andra, det blir dragkamp och gökboet och den glada lilla göken, och den där fina kikaren försöker båda två gång på gång att smuggla ned i sin egen flyttlåda bakom ryggen.
När Kristina Lugn skrev den här pjäsen för trettio år sedan var den tänkt för Allan Edwall och Gunilla Röör. Många andra saker kom emellan och det blev aldrig av att de två spelade den. Däremellan har den spelats på Stockholms Stadsteater med det äkta paret Meta Velander och Ingvar Kjellson i huvudrollerna. Men nu stod stjärnorna rätt och på Norrbottensteatern är det Gunilla Röör som kliver in i Ruts roll, med sin egen make Per Sandberg som motspelare. Det kan nog både kännas vågat och befriande att få spela den här pjäsen mot sin äkta hälft. De båda skådespelarna är förstås väl samspelta, och väl förankrade i handlingen och i humorn som lyser över det som hade kunnat vara jobbigt och uppslitande.
I andra akten har Rut hittat den fina brudslöjan, och med den på huvudet och sin mjukaste röst kan man se den unga flickan som en gång gav sin hand till Ragnar. Fast nu vill han åka till ålderdomshemmet och lämna tillbaka henne till hennes pappa. Ragnar får också låna brudslöjan ett slag, men det ändrar inget - de båda är fortfarande övertygade om att skiljas.
Kristina Lugn var ju en mästare i underfundiga lekar med ordens betydelse, och det bidrar till det roliga i att pjäsen ställer våra förväntningar på huvudet. Att skilsmässan här går i dur gör nog att många i publiken med egna och sämre erfarenheter kan slappna av och lyckönska dem båda i sina nya liv på helt skilda håll efter den här stillsamma och roliga uppgörelsen.
 |
| Foto: Magnus Stenberg |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar