Saffron and Brimstone av Elizabeth Hand

När berättelserna i kollektionen Saffron and Brimstone med undertiteln strange stories är som bäst, får de omgivningarna i bokens värld att framstå som vackra, rika och aningen, aningen magiska - detta trots att de inte skildrar några palats utan ensliga hus och natur i höstligt förfall. Därtill visar de på ytterligare ett lager magi, det som de inneboende i novellerna glimtar i en tarotkortlek eller i minnena av en boksvit med fascinerande innehåll. Fantasy-elementet i Elizabeth Hands historier är sparsamt utportionerat, men gör sig ändå bäst när är insmuget i bakgrunden av allt som händer.

Det är dock först mot slutet av läsningen som denna känsla kommer över mig. De första novellerna i boken oroar och irriterar mig en hel del, då handlingen är upphängd på människor som är med om hemska händelser, utsätter andra för otrevligheter, följer dåliga råd och lever självdestruktivt. Texterna har inte heller den lockande undertonen av fantastik; antingen är den stort uppslagen men slarvigt hanterad (Cleopatra Brimstone) eller helt frånvarande (Pavane for a Prince of the Air). Drogerna och de destruktiva inslagen återkommer i flera av de följande novellerna, men då som sagt bättre förvaltat i historierna och deras stämning.