Det är en välgärning att Pehr Hilleström målade så många scener från 1700-talets vardagsliv. Det är ännu en välgärning att Sven-Harrys samlar några av hans tavlor från de många olika platserna de är utspridda till. "Några" skriver jag, vilket sker med tanke på att han målade över tusen tavlor, men utställningen Med hemmet i blickpunkten visar tre väl fyllda salar med hans verk, så det är en bred och varierad bild vi får.
Det är extra roligt att Hilleström ofta har avbildat "fruentimmer" i sina sysslor. På så sätt får man en uppfattning om vilka göromål som var vanliga och viktiga, och dessutom om hur hemmen såg ut. I utställningsrummen finns också ett antal tablåer där tavlorna får utgöra bakgrund till tidstypiska möbler, bänkar, speglar och småföremål.
Vi får se kvinnor (och en del män) i olika samhällsställningar: en välbärgad dam som tar en paus i läsningen och längtansfullt tittar ut genom fönstret; en kvinna i färd med att lära en liten flicka att läsa; pigor som letar efter något i skafferiet. I varje bild finns spännande föremål att se närmare på: leksaker, kinesiska tekoppar, ornamenterade silverljusstakar och annat, målade i fin detalj.
Jag tycker att Hilleströms målarskicklighet bäst framträder i de verk där han spelar med ljus och skugga. Många av bilderna i ett jämnt ljus ser aningen platta ut, men skuggorna ger djup i bilden. De ger också Hilleström bättre chanser att låta lystern i ett tyg eller rundningen i en kind synas, och ibland låter han effektfullt en person ligga helt i skuggan, vilket ger fantastiska kontraster.
Fruentimrets förmaning kommer säkert av hur dyra ljusen var. De snabbt smältande och luktande talgljusen var billigare än vaxljusen, och det gällde att spara på belysningen. Detta berättas på ett intressant sätt i Jan Garnerts och Göran Gunérs film "Ut ur mörkret", som visas på Sven-Harrys nedervåning. Med upplysande citat från Märta Helena Reenstierna, den fascinerande Årstafrun, får vi en känsla för hur uppskattade olika former av belysning var. Filmen illustreras inte bara med tavlor av Pehr Hilleström utan av efterföljande konstnärer.
Det finns alltså flera anledningar till att se utställningen om Pehr Hilleström och hans samtid, men även bortsett från de historiska inblickarna är utställningen välgjord och njutbar.
Länk till Sven-Harrys sida om Pehr Hilleström
Det är extra roligt att Hilleström ofta har avbildat "fruentimmer" i sina sysslor. På så sätt får man en uppfattning om vilka göromål som var vanliga och viktiga, och dessutom om hur hemmen såg ut. I utställningsrummen finns också ett antal tablåer där tavlorna får utgöra bakgrund till tidstypiska möbler, bänkar, speglar och småföremål.
Vi får se kvinnor (och en del män) i olika samhällsställningar: en välbärgad dam som tar en paus i läsningen och längtansfullt tittar ut genom fönstret; en kvinna i färd med att lära en liten flicka att läsa; pigor som letar efter något i skafferiet. I varje bild finns spännande föremål att se närmare på: leksaker, kinesiska tekoppar, ornamenterade silverljusstakar och annat, målade i fin detalj.
 |
| Ett fruentimmer som vid sin Lectur ser ut genom fönstret |
Jag tycker att Hilleströms målarskicklighet bäst framträder i de verk där han spelar med ljus och skugga. Många av bilderna i ett jämnt ljus ser aningen platta ut, men skuggorna ger djup i bilden. De ger också Hilleström bättre chanser att låta lystern i ett tyg eller rundningen i en kind synas, och ibland låter han effektfullt en person ligga helt i skuggan, vilket ger fantastiska kontraster.
 |
| Ett fruentimmer som läser vid ljus och ett annat står och förmanar henne. |
Fruentimrets förmaning kommer säkert av hur dyra ljusen var. De snabbt smältande och luktande talgljusen var billigare än vaxljusen, och det gällde att spara på belysningen. Detta berättas på ett intressant sätt i Jan Garnerts och Göran Gunérs film "Ut ur mörkret", som visas på Sven-Harrys nedervåning. Med upplysande citat från Märta Helena Reenstierna, den fascinerande Årstafrun, får vi en känsla för hur uppskattade olika former av belysning var. Filmen illustreras inte bara med tavlor av Pehr Hilleström utan av efterföljande konstnärer.
Det finns alltså flera anledningar till att se utställningen om Pehr Hilleström och hans samtid, men även bortsett från de historiska inblickarna är utställningen välgjord och njutbar.
Länk till Sven-Harrys sida om Pehr Hilleström
 |
| Kongl. Slottet åt Logården |
4 kommentarer:
Tack för påminnelsen om Hilleström. Jag försökte faktiskt se utställningen idag men museet är stängt måndag-tisdagar. Hoppas se den innan den slutar på söndag. Bra av Sven-Harrys att ibland ta upp ämnen från konsthistorien.
Hoppas du hinner se utställningen, och den intressanta filmen om ljus!
Jo jag hann faktisk se utställningen innan den slutade i söndags och det är jag glad för. Fint urval av verk av denne underskattade konstnär. Ljusspelet hade ju en framträdande roll i många av tavlorna, kanske är det en specialitet för Hilleström? I varje fall håller jag med om att filmen "Ut ur mörkret" var något särskilt. Intressant om illuminationens betydelse innan allmän gatubelysning kom till.
Bra att du hann dit! Undrar om filmen "Ut ur mörkret" ger inspiration till kommande utställningar? De nämnde ju Marcus Larson, som redan visats, och några andra intressanta konstnärer.
Skicka en kommentar