Someone Comes to Town, Someone Leaves Town av Cory Doctorow

Boken börjar med en flera sidor (för) lång och ingående beskrivning av hur Alan renoverar huset han just har flyttat in i, speciellt hur han passat in bokhyllorna där han skall ställa upp alla sina böcker. Dock; mitt bland de rätt så ointressanta snickeritekniska detaljerna skjuts det ett par gånger in en mening som berättar om Alans familj, desto mer ovanlig. Hans far är ett berg, hans mor är en tvättmaskin. Av hans bröder är en klärvoajant, en är en ö, tre andra lever inuti varandra som ryska dockor och den siste brodern är en död man.

En egenhet som bröderna har gemensamt är att de byter namn från sida till sida eller ännu oftare. De är namngivna i alfabetisk ordning, så den äldste brodern heter alltid något på A, den klärvoajante något på B, och så vidare till de tre yngsta som kan heta Edward-Fred-Greg eller Eric-Frank-George när de är nästlade i varandra. Det är lätt att hålla reda på vem det handlar om eftersom initialen alltid är densamma, och ibland tänker jag inte på det, men oftast lägger jag märke till namnbytet, irriteras litet och hejdas för en millisekund i berättelsen. De växlande namnen känns som en gimmick, något som författaren Cory Doctorow gör för att visa oss ett trick.

På samma sätt misstänker jag att det är för att driva en tes som Doctorow låter flera kapitel handla om hur Andy och hans nyfunne vän Kurt samlar användbart elektronikskrot ur containrar och sätter upp dem i ett nätmönster i centrala Toronto, för att ge alla fri tillgång till Internet. Boken är från år 2005, men är det inte irriterande naivt av dem två att tro att folket, med fri tillgång till världens samlade information, skall utvidga och fördjupa demokratin och skapa ny teknik tillsammans? Visst har det funnits en nybyggaranda på nätet, men redan för åtta år sedan fanns LOLcats och nättroll, det enklaste och det sämsta, det som alltid lockar de största massorna till sist. Även utan denna cyniska inställning är de många partierna om knåpandet och förhandlandet om att få sätta upp WiFi-portarna jättetråkiga.

En annan sak som skaver vid läsningen är den absoluta ondskan som finns i några av personerna kring Abel. Till att börja med är hans bror Davy så intensivt elak att det känns osannolikt. Under hela pojkarnas uppväxt förstör och skadar han med större och större illvilja, så att syskonen till slut gemensamt dödar honom. Och inte ens det får slut på hans hämndlystna attacker. Även Krishna, en granne till Alan, bär på ett hat som glöder allt intensivare. Men varför? Jag förväntar mig inte ett svar som lägger allt till rätta, men åtminstone någon bättre förklaring till vad som driver dem.

Nu har jag bara listat vad i boken som har stört mig. Ändå tyckte jag inte att den var dålig! Den var skriven med ett lättflytande språk och var underhållande. Jag tänker läsa fler böcker av Cory Doctorow för att bekanta mig med hans författarskap.

Fler böcker av Cory Doctorow:
Little Brother