När recensioner och lovord om den här boken dök upp i tidningar och på bloggar förra året lockade den mig något enormt. Proust, Kafka, Musil, Stravinskij, Chanel, Duchamp, Kokoschka - tänk att få känna sig samtida med dem! När jag nu äntligen har läst boken var den inte riktigt som jag väntade mig, men intressant och inspirerande ändå.
Till att börja med utgår Florian Illies från den tyska kultursfären - logiskt, eftersom det är den han lever i idag. Vissa personer han lyfter fram är därför mindre kända för oss här uppe i Norden, men det gör egentligen inget, för man borde alltid vara beredd att öka sin bildning genom att lära sig mer om Centraleuropa och dess tänkare.
Det jag inte var beredd på var att Illies utbroderade faktasamling skulle fokusera på viktiga händelser i viktiga personers levnadsbana. Det han ger är alltså ögonblicksbilder av deras liv - Franz Kafkas, Alma Mahlers, Thomas Manns, Karl Kraus - när jag hade önskat mig att få en känsla av hur mitt liv skulle kunnat vara om jag levat då och upplevt konserterna, utställningarna och idéströmningarna. Men visst får man tillräckligt många ledtrådar för att kunna föreställa sig det någorlunda ändå.
1913 var året då Carl Jung presenterade idéer som skilde sig från Sigmund Freuds. Men psykoanalysen hade länge varit på modet, många influerades till att undersöka sin sexualitet, flera manliga författare filosoferade över kvinnan och hennes roll, och konstnärer som Klimt, Kokoschka och Duchamp fann nya sätt att måla nakna kvinnokroppar.
Pablo Picasso var redan etablerad, men vid en utställning av hans verk i Berlin skrev många recensenter att de var trötta på hans stil, att han inte var stark eller självständig, och önskade att intresset för honom kunde lägga sig.
Baletten Våroffer, med musik av Igor Stravinskij och en mycket modern koreografi, orsakade uppror vid uruppförandet i Paris i maj 1913. Under seklet som gått har mycket möda lagts på att försöka återskapa koreografin, och verket erkänns nu som en banbrytande klassiker. Desto mer förtjust i musiken och kompositören redan vid premiären blev däremot Coco Chanel,som just öppnat en butik där hon sålde kläder av enklare material och snitt än vad som varit vanligt, men inte desto mindre chica.
Två viktiga verk, som fångar tidsandan noggrant och intelligent och dessutom hör till mina litterära favoriter, tog sin början detta år. Det första verket av Marcel Prousts På spaning efter den tid som flytt publicerades då, och Robert Musil låter sin Mannen utan egenskaper (som egentligen kom ut senare) börja en augustidag, med beskrivning av vädret som faktiskt är helt osannolik om man går tillbaka och studerar de verkliga väderförhållandena. Det året publicerades även Thomas Manns Döden i Venedig, medan Rainer Maria Rilke rörde sig i högre sfärer med sina mystiskt sköna Duino-elegier.
Något annat viktigt som tog sin början var Charlie Chaplins karriär, då han skrev kontrakt för sin första film Making A Living.
Florian Illies skrev denna bok efter en missräkning med en samtidsförhärligande bok om lyckoåret 2000, då man inte kunde tänka sig katastroferna och depressionerna som skulle inledas redan nästa år. För att jämföra gick han tillbaka till 1913 och undersökte hur stämningen varit året innan första världskriget bröt ut. Så hur kände då människor inför omvärlden och möjliga konflikter?
I Leipzig invigdes, efter åratal av byggande och tonvis med sten, Völkerschlachtdenkmal till minne av slaget vid Leipzig hundra år tidigare.Vid galamiddagen efteråt skålade gästerna för det fasta förbundet mellan Preussen och Österrike-Ungern. Men en rörelse av ungdomar, renlevnadsmänniskor, protesterade mot ceremonin, då de vände sig till naturen och från modernitet och teknik (och, kan man gissa, stora monument och tunga traditioner).
Florian Illies bok går igenom viktiga händelser ur offentligheten och privatlivet för vissa utvalda personer månad för månad under hela året. Längre texter är uppbrutna av korta anekdoter, vilket gör boken lättläst. Det är en bra idé att zooma in några människor och låta dem återkomma under flera månader - till exempel klappar mitt hjärta för den stackars plågade Kafka vars varje försök till kärleksbrev eller frieri lät som varningar. Det är bra att ha fått den här sortens överblick av ganska skilda händelser från ett viktigt och spännande år, och om den varit mer djupgående skulle den säkert inte varit lika lätt att uppskatta.
Till att börja med utgår Florian Illies från den tyska kultursfären - logiskt, eftersom det är den han lever i idag. Vissa personer han lyfter fram är därför mindre kända för oss här uppe i Norden, men det gör egentligen inget, för man borde alltid vara beredd att öka sin bildning genom att lära sig mer om Centraleuropa och dess tänkare.
Det jag inte var beredd på var att Illies utbroderade faktasamling skulle fokusera på viktiga händelser i viktiga personers levnadsbana. Det han ger är alltså ögonblicksbilder av deras liv - Franz Kafkas, Alma Mahlers, Thomas Manns, Karl Kraus - när jag hade önskat mig att få en känsla av hur mitt liv skulle kunnat vara om jag levat då och upplevt konserterna, utställningarna och idéströmningarna. Men visst får man tillräckligt många ledtrådar för att kunna föreställa sig det någorlunda ändå.
1913 var året då Carl Jung presenterade idéer som skilde sig från Sigmund Freuds. Men psykoanalysen hade länge varit på modet, många influerades till att undersöka sin sexualitet, flera manliga författare filosoferade över kvinnan och hennes roll, och konstnärer som Klimt, Kokoschka och Duchamp fann nya sätt att måla nakna kvinnokroppar.
 | ||
| Gustav Klimt: Die Jungfrau (1912-13) |
 |
| Oskar Kokoschka: Die Windsbraut (1913) |
 | ||
| Marcel Duchamp: Nude Descending A Staircase (1912) |
Pablo Picasso var redan etablerad, men vid en utställning av hans verk i Berlin skrev många recensenter att de var trötta på hans stil, att han inte var stark eller självständig, och önskade att intresset för honom kunde lägga sig.
Baletten Våroffer, med musik av Igor Stravinskij och en mycket modern koreografi, orsakade uppror vid uruppförandet i Paris i maj 1913. Under seklet som gått har mycket möda lagts på att försöka återskapa koreografin, och verket erkänns nu som en banbrytande klassiker. Desto mer förtjust i musiken och kompositören redan vid premiären blev däremot Coco Chanel,som just öppnat en butik där hon sålde kläder av enklare material och snitt än vad som varit vanligt, men inte desto mindre chica.
Två viktiga verk, som fångar tidsandan noggrant och intelligent och dessutom hör till mina litterära favoriter, tog sin början detta år. Det första verket av Marcel Prousts På spaning efter den tid som flytt publicerades då, och Robert Musil låter sin Mannen utan egenskaper (som egentligen kom ut senare) börja en augustidag, med beskrivning av vädret som faktiskt är helt osannolik om man går tillbaka och studerar de verkliga väderförhållandena. Det året publicerades även Thomas Manns Döden i Venedig, medan Rainer Maria Rilke rörde sig i högre sfärer med sina mystiskt sköna Duino-elegier.
Något annat viktigt som tog sin början var Charlie Chaplins karriär, då han skrev kontrakt för sin första film Making A Living.
Florian Illies skrev denna bok efter en missräkning med en samtidsförhärligande bok om lyckoåret 2000, då man inte kunde tänka sig katastroferna och depressionerna som skulle inledas redan nästa år. För att jämföra gick han tillbaka till 1913 och undersökte hur stämningen varit året innan första världskriget bröt ut. Så hur kände då människor inför omvärlden och möjliga konflikter?
I Leipzig invigdes, efter åratal av byggande och tonvis med sten, Völkerschlachtdenkmal till minne av slaget vid Leipzig hundra år tidigare.Vid galamiddagen efteråt skålade gästerna för det fasta förbundet mellan Preussen och Österrike-Ungern. Men en rörelse av ungdomar, renlevnadsmänniskor, protesterade mot ceremonin, då de vände sig till naturen och från modernitet och teknik (och, kan man gissa, stora monument och tunga traditioner).
Florian Illies bok går igenom viktiga händelser ur offentligheten och privatlivet för vissa utvalda personer månad för månad under hela året. Längre texter är uppbrutna av korta anekdoter, vilket gör boken lättläst. Det är en bra idé att zooma in några människor och låta dem återkomma under flera månader - till exempel klappar mitt hjärta för den stackars plågade Kafka vars varje försök till kärleksbrev eller frieri lät som varningar. Det är bra att ha fått den här sortens överblick av ganska skilda händelser från ett viktigt och spännande år, och om den varit mer djupgående skulle den säkert inte varit lika lätt att uppskatta.
 |
| Völkerschlachtdenkmal, Leipzig |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar