En övervintrare är någon som lever dag för dag, minut för minut, i väntan på att värmen skall komma tillbaka och livet bli lättare igen. Under första akten av Jez Butterworths pjäs Övervintrare är det oklart vad titeln syftar på. Ja, faktum är att första akten är så tät av återblickar och halvt uttalade planer, att det känns som att den står och stampar på samma ställe. Nu är det ändå en bra början för att skapa rätt stämning.
Butterworths pjäs har liknats vid Harold Pinter, och det är sant att maktspelet och förskjutningarna i historien kan påminna om Pinter. Bödel blir offer, den ödmjuke tjänaren blir förtryckare när han får chansen.
Det är också så att det är de snabbt levererade replikerna som driver pjäsen framåt. Dialoger, monologer och konstellationer om tre. Man talar i munnen på varandra och avslutar varandras meningar, tack och lov utan att det blir lika konstruerat som hos David Mamet. Men även om man kan acceptera en lätt osannolik dialog på en teaterscen, undrar jag hur det skulle låtit om alla varit lika bra som Göran Ragnerstam. Trots att inga av de andra skådespelarna är dåliga, är det Ragnerstam som fyller sina ord med volym, nyanser och känsla. En harkling säger
mer än tusen ord.
West (Jakob Ericksson) lämnade ett stenhårt gangsterliv bakom sig när han blev galen för några år sedan. Den gamle vännen och kollegan Wally (Ragnerstam) och Patsy (Shebly Niavarani) dyker upp i hans slitna hus i Dartmoor för att se med egna ögon precis hur galen han ännu är. En iskall mördare som blivit galen. Man skulle kunna vara hur rädd som helst för honom. Vem vet vad han kan göra.
Länk till Stadsteaterns sida om pjäsen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar