The Loneliness of Sonia and Sunny av Kiran Desai

Någonstans mitt i boken tänker Sunny, och i viss mån även Sonia, på hur livet i USA innebär så mycket av att klara allt själv. Tanka bilen, sätta upp tavlor, laga mat, städa. I Indien är man alltid en av många människor som håller vardagen igång, vilket i och för sig beror på att de är priviligerade och utnyttjar människor med svagare ställning, så som man kan anklaga västerlandet för att utnyttja tredje världen. Men att såväl Sunny som Sonia, utan att känna till varandra, flyttat från Indien till USA för studier, tar inte författaren till ursäkt för att låta de två länderna för motpoler - Indien med familjegemenskap och andlighet fast också bakåtsträvande och inkrökt, mot USA som ytligt och historielöst fast med större chans till frihet. Såväl Sonia som Sunny och även deras släktingar känner till och känner av de här motsättningarna, men också hur mycket av det ena som är utblandat i det andra.

Sunny har ett fotfäste i USA genom flickvännen och sambon Ulla, men i relationen med henne och i synnerhet hennes föräldrar ser han hur han själv ännu mer definieras som någon från ett annat land, som inte riktigt hör till, detta trots att det är slutet av 1990-talet och människor med rötter från hela världen vuxit upp och skapat egna blandade familjer i landet. Inte bara Sunny utan hans mor Babita tänker ofta på vad det betyder att vara en brunhyad turist eller bofast i de olika länder de besöker, vare sig majoritetsbefolkningen själv är vithyad eller ej. Europeisk kultur är en del av den allmänbildning som de båda (alla) bär.

När Sonias studentvisum är på väg att gå ut finner hon ett arbete i New Yorks konstvärld, och sedan ett till arbete och liv tillsammans med den krävande konstnären Ilan. Hans absoluta dominans över Sonia är av det slaget att hon är bunden till Ilan dels av skräck och skam, dels av oro över att såra honom. De senare passager i boken där Ilan återkommer bär på en skrämmande stämning av annalkande katastrof utan att det är uttalat i texten.

Sunnys och Sonias släkt bor grannar i Allahabad, så några hundra sidor in i boken träffas de två  till slut, och vi får veta deras utseende genom vad den ena tänker om den andra. Pinsamheten i att deras familjer har velat gifta bort dem med varandra vänds i ett genuin attraktion när de båda finner likheter i varandras liv och tankar. Men att de båda når varandra och får varandra bådar inte gott när över halva boken är kvar; trehundra sidor till. Där blir deras kärlekshistoria till något allmängiltigt, när människor som blivit kantstötta av att tumla genom livet undrar hur de skall kunna hålla fast vid varandra. Därtill kommer de många praktiska problemen med att lokalisera sig antingen i Indien eller USA, och framför allt men utan att det sägs rent ut, att våga chansa på kärleken när den har varit så svekfull tidigare i livet.

Den nästan sjuhundra sidor långa boken följer Sonia, Sunny och deras föräldrar under några år kring millennieskiftet, och väver in många reflektioner över världen och konsten att leva i de olika personernas tankegångar. Miljöskildringarna är konkreta och livliga, och fokuserar oftare på skönheten i europeiska eller amerikanska omgivningar än i indiska landskap. Personerna i boken och då i synnerhet Sonia och Sunny växer till helgjutna personligheter där besvikelser och rädslor formar och krymper deras val i livet. Som läsare kan man känna igen den resan, men ändå, ändå hoppas på något vackert och en äkta känsla av kärlek, i Sonias och Sunnys liv och även i sitt eget. Och trots trots varningar från missunnsamma auktoriteter, tillåter sig såväl romanen The Loneliness of Sonia and Sunny som Sonia själv att hänge sig åt magisk realism allteftersom åren går, som en påminnelse om att inte låta sig förminskas av andras förväntingar.